Fyra saker som MP inte får kompromissa om i regering

Miljöpartiet kan aldrig riskera att bli ett parti som sitter i regering utan att i praktiken påverka politikens inriktning. Därför måste vi inför höstens val vara tydliga med vilka frågor vi inte kan kompromissa om. För oss handlar det om ett hållbart transportsystem, en mer öppen migrationspolitik, en tydlig feministisk agenda och 100 procent förnybar energi.

I september står Sverige inför ett vägval. De senaste åtta åren har alliansen styrt och det är nu ser vi resultatet. En skola som lämnar unga utan framtidsutsikter, en bortglömd jämställdhetspolitik och ett havererat klimatarbete. Vi är övertygade om att en ny, grön regering behövs. Men att bara sitta i regering gör inte regeringen grön i sig. Egenvärdet för oss gröna har aldrig varit makten i sig, utan vad den används till. Därför måste en regering där Miljöpartiet ingår leverera grön politik.

Mycket talar för att den regering som väljs i september kommer bestå av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, med passivt stöd av ett eller flera små partier. En sådan regering kommer kunna uträtta mycket positivt. Men för oss gröna kommer en regeringsbildning även att bli en prövning som innebär kompromisser. Detta är också något vi har erfarenhet av. Vi tvingade socialdemokratin att gå med på en flyktingamnesti, vi har tidigare drivit igenom flera ambitionshöjningar inom miljöområdet och den senaste mandatperioden har vi suttit med och styrt i över 100 kommuner och nästan samtliga landsting.

Men vi har aldrig suttit i en regering förut. Och för att undvika den situation som alliansens småpartier nu befinner sig i måste vi vara tydliga. Miljöpartiet är ett av få partier som lyckas hålla blicken högt när det gäller vår ideologi och vision, samtidigt som vi inte tvekar kring att ingå pragmatiska kompromisser som leder till konkret förändring. Det visade vi när vi gjorde upp med alliansen om migrationspolitiken, med betydande förändringar som resultat. Samma metod måste vi ha inför valet; vi ska peka ut våra visioner och samtidigt komma med konkreta förslag som ger effekt redan under nästa mandatperiod.

Socialdemokraterna är ett parti som tidigare visat sig vara villiga att närma sig oss och är därför en naturlig samarbetspartner. Men vi är alltjämt olika partier som härstammar från olika ideologier, och på vissa viktiga områden håller vi därför inte med varandra. Vi i Grön ungdom ser framför allt fyra områden som är så viktiga att vi inte ser möjlighet till kompromisser:

1. Omställningen av transporterna. Transportsektorn är Sveriges akilleshäl när det gäller utsläpp av koldioxid. En tredjedel av våra totala utsläpp kommer från bilar, lastbilar och flygplan. Denna höga andel av våra utsläpp har alliansen inte varit intresserad av att minska, tvärtom har man fört en politik i motsatt riktning. Här krävs en ambitiös politik för att få till den helt nödvändiga omställningen. För det första måste järnvägen och kollektivtrafiken byggas ut, men minst lika viktigt är att bensinpriset fortsätter att höjas och att fler storstäder inför trängselskatter. Vidare måste de ekonomiska avtalen gällande stora motorvägsprojekt, exempelvis Förbifart Stockholm, omförhandlas och i vissa fall brytas. Dyra och ineffektiva motorvägar är oförenliga med de klimatmål Sveriges riksdag ställt sig bakom och är ingenting som en grön regering kan acceptera.

2. Sverige ska bli ännu mer öppet och humant. Under mandatperioden har flera viktiga steg tagits för att öka migranters rättigheter, tack vare migrationsöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och alliansen. Vi gröna är stolta över det arbete som genomförts men inte nöjda. För oss är det viktigt att vi inte nöjer oss med att stå emot en mer restriktiv migrationspolitik utan kräver ytterligare steg mot en öppen värld. Som nuläget ser ut är det extra viktigt att stå upp för arbetskraftsinvandringen, något som Socialdemokraterna velat begränsa. Vi behöver dessutom stärka rätten till asyl för HBTQ-personer och låta sjukdomsskäl och anknytning väga tyngre i asyllagen, även för vuxna. Vi kan inte acceptera en tillbakagång på migrationsområdet, politiken måste i stället bli ännu mer öppen.

3. En tydligare feministisk agenda. Jämställdhetsarbetet har stått still under alliansens tid vid makten. Till följd av de stora skattesänkningar som genomförts har inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat drastiskt. Kristdemokraterna har tillåtits cementera familjepolitiken, förslag för att ta tag i rättsväsendets misslyckande i våldtäktsfall har hänvisats till utredningshögen, och den psykiska ohälsan bland framför allt unga tjejer har ignorerats. Som riksdagens mest feministiska parti måste Miljöpartiet i regeringsförhandlingar vara väldigt tydligt med att det krävs en kursändring. En tredelning av föräldraförsäkringen, krafttag mot unga tjejers psykiska ohälsa och en förändrad våldtäktslagstiftning är tre reformer som är extra viktiga.

4. En omställning till 100 procent förnybar energi. År 2030 ska Sverige vara 100 procent förnybart. Det kräver att krafttag tas redan under nästa mandatperiod och att kärnkraftsreaktorer börjar stängas redan då. Kärnkraften är gammal, dyr och dysfunktionell och har ingen framtid i Sverige. Samtidigt har vi i Sverige unika förutsättningar att bli helt förnybara, något som gång på gång understrukits av bland annat Energimyndighetens före detta generaldirektör Tomas Kåberger. På denna punkt har Socialdemokraterna varit otydliga. Därför måste MP visa att vi inte backar från ambitionen om 100 procent förnybart. För att denna utmaning ska lösas krävs också starkare incitament för investeringar i det förnybara, därför behöver vi också bygga ut stödsystemen för vindkraft, solenergi och bioenergi.

Miljöpartiet kan aldrig riskera att hamna i samma situation som Centerpartiet och Kristdemokraterna, som gång på gång körs över och får offra sin egen politik för att hålla ihop ett politiskt projekt. Men då måste vi också vara tydliga med att vi inte framför allt är ute efter makten i sig. Vi vill ha till stånd en grön samhällsförändring.

Det är uppenbart att vi skiljer oss från Socialdemokraterna i flera avgörande frågor. En hållbar transportsektor, en öppen migrationspolitik, en tydlig feministisk agenda och ett helt förnybart energisystem är de områden där vi i Grön ungdom inte ser möjligheter till kompromisser. Då får vi också Sveriges första riktigt gröna regering.

Publicerad i DN 20/6-2014.

Vi kräver en samtyckeslag

Att ta tag i den utbredda våldtäktskulturen är en av vårt samhälles allra viktigaste utmaningar. Samtyckeslagen samt andra feministiska frågor som syftar till att stärka kvinnors makt har därför en självklar plats i vårt valmanifest som vi antog nu i helgen.

Dels måste vi ta tag i hur frågan om våldtäkter hanteras inom vårt rättsystem. I webbtidningen Dagens juridik kan vi läsa om en färsk dom från Göta hovrätt. Där konstaterar domstolen att mannens tilltag att sticka in sina fingrar i kvinnans underliv (”för att se om hon varit otrogen”) var en handling av våldtäktskaraktär, men att det inte var bevisat att det var någon av de situationer som krävs enligt våldtäktsbestämmelsen. Våldtäktsåtalet ogillades.

Hovrätten använde istället en bestämmelse om ”sexuellt ofredande”. Den är avsedd, och hittills använd, för blottare och mindre trakasserier. Att vaginal penetration med könsorgan, fingrar, flaskor eller liknande skulle höra till den kategorin har inte varit lagstiftarens tanke. Detta blottar svagheterna i dagens lagstiftning.

I Kanada är sex utan samtycke straffbelagt, som även har högre krav på den handlande, som på ett rimligt sätt måste ha försäkrat sig om att den andra ville ha sex. Det är en liknande lag som krävs i Sverige.

Våra lagar måste skicka tydliga signaler om att sex förutsätter samtycke. Inte främst för att få fler män i fängelse utan för att få färre övergrepp eftersom lagen verkar normerande. Det var också så alliansregeringens egen utredare resonerade när han föreslog ett uttryckligt förbud mot sex utan samtycke. Trots det har regeringen inte lagt fram något lagförslag utan bara tillsatt ytterligare en utredning. Det är helt oacceptabelt!

Men som politiker har vi också ett ansvar att se de bakomliggande orsakerna och ta tag i dem. Vi tror att en viktig åtgärd är en normkritisk sexualundervisning där diskussioner om gränsdragningar kan föras.

Vi gröna har fått nog. Därför går vi till val på att bilda en ny, grön och feministisk regering – där vi tar tag i problemen på allvar.

Magda Rasmusson Språkrör Grön Ungdom
Gunvor G Ericson, (MP) gruppledare och jämställdhetspolitisk talesperson

Publicerad på Nyheter24.

Den gröna gruppen borde vara självklar för Fi

Om några timmar vet vi vilka politiska krafter som kommer att forma Europa de närmaste fem åren. För att lyckas ta tag i stora utmaningar som klimatet och de mänskliga rättigheterna behöver goda krafter samarbeta. Mycket talar för att de högerextrema krafterna kommer att göra ett framgångsrikt val – något som skulle ytterligare splittra ett redan delat Europa och göra det ännu svårare att ta tag i stora utmaningar som klimatet och de mänskliga rättigheterna.

Därför går vi gröna till val på att vara deras främsta motpol. Det gör även Feministiskt initiativ. Deras möjligheter att på riktigt kunna vara det avgörs dock av vilken grupp de väljer att sätta sig i. Här är fem anledningar till att deras frågor skulle få bäst utrymme i den gröna gruppen:

1. Klimatfrågan. Det här är globalt sett förmodligen den största jämställdhetsfrågan. I ett varmare klimat förstärks helt enkelt orättvisor. Medan män står för de största utsläppen, med både större konsumtion, mer köttätande och mer bilåkande, så är det framför allt kvinnor som drabbas.

När fler blir sjuka till följd av fler bakterier i ett varmare klimat är de kvinnorna som kommer ta det stora ansvaret för vården. Samtidigt är det kvinnorna som tar den stora smällen när möjligheten att odla mat samt tillgången på vatten minskar, eftersom framför allt de ansvarar för de sakerna i fattiga länder.

För den gröna gruppen kommer klimatet alltid ha högsta prioritet – helt enkelt för att vi vet att det inte fungerar att kompromissa med vårt jordklot.

2. Minoriteters rättigheter och anti-rasism. Vi gröna har länge varit den tydligaste motpolen till rasistiska krafter – både på nationella plan runtom i Europa och i Europaparlamentet.

För oss är det självklart att stå upp för minoriteters rättigheter och för allas rätt att existera. Vi vill på Europanivå stärka möjligheterna att sanktionera medlemsländer som bryter mot de mänskliga rättigheterna, som till exempel Ungern där romer och judar kränks grovt.

3. Fri migration. Som en global rörelse med solidaritet med världens alla människor är fri migration, även för människor utanför Europa, ett självklart mål för oss.

Medan högern och vänstern bråkar om fria rörligheten inom EU så är vi väldigt tydliga – fri migration, oavsett om den sker på grund av krig och förföljelse, arbete, studier eller på grund av kärleken så är det upp till människan att bestämma var hen vill bo.

I EU vill vi framför allt skapa lagliga vägar för att söka asyl i EU – det är något hela den gröna gruppen går till val på som en våra mest prioriterade frågor.

4. Feminism. Vi är den enda gruppen som har en ung kvinna, som dessutom har muslimsk bakgrund, som toppkandidat för att bli kommissionens ordförande, Ska Keller.

Samtliga andra skickar äldre, vita män. Vi är också de enda som har 50 procent kvinnor på våra listor runtom i Europa. Det är en symbol för hur vi både jobbar med jämställdhet internt men framför allt står vi upp för feminismen i Europa.

Vi röstar självklart för rätten till abort och sexualundervisning samt vill kvotera topposterna inom EU. Vi vill dessutom jämställdhetsintegrera EU:s budget.

5. HBTQ-rättigheter. Nyligen kom en granskning av hur de olika grupperna röstat i HBTQ-frågor. Den gröna gruppen var den enda där 100 procent av parlamentarikerna röstade för förslag som syftade till att stärka rättigheterna.

När RFSL granskade de svenska partiernas politik på området fick både Miljöpartiet och Fi (och även Folkpartiet) bäst i test – vilket visar på goda möjligheter att samarbeta i den mest HBTQ-vänliga gruppen i EU.

Trots att den gröna gruppen är ett tydligt feministiskt alternativ funderar Fi främst på att välja GUE/NGL, där också Vänsterpartiet ingår. Det är en grupp med en tydlig vänsterprägel där kommunistiska partier från Grekland och Tjeckien ingår.

Även homofobi existerar i gruppen i form av den lettiska ledamoten Alfred Rubiks som säger att en Pride-parad aldrig skulle vara aktuell om han vore borgmästare i Riga.

Att Vänsterpartiet väljer att sitta i gruppen kanske är förståeligt då de vill sitta i en grupp med en tydlig vänsterprägel. Däremot har deras danska systerparti faktiskt gått över till den gröna gruppen på grund av de ofräscha åsikterna som finns representerade i vänstergruppen.

Men att Fi, som menar att de står över höger-vänsterskalan, skulle välja en grupp där det finns tydligt homofobiska krafter är konstigt. I den gröna gruppen är HBTQ-aktivism, feminism och human flyktingpolitik självklarheter och därför borde den vara det givna.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Denna artikel publicerades på SVT Opinion den 25:e maj.

Sex anledningar att rösta grönt

1. Vi genomför förändring på riktigt. (Och får priser för det!)

Det här valet utmärker sig för att det är så avhängigt att personerna vi skickar verkligen måste jobba hårt för att kunna förändra ett parlament bestående av 766 ledamöter, ett svårgenomträngligt ministerråd och en kommission som har rätt att lägga förslagen. Trots det har vi gröna förändrat mycket. Inte minst Isabella Lövin, som nu står som etta, har lyckats förändra hela EU:s fiskepolitik och satt stopp för utfiskningen.

2. Klimatet.

Det borde inte behöva sägas, men vi måste ta tag i klimatet. Forskarna säger att vi bara har några år på oss att vända utsläppstrenden för att drastiskt minska till nära noll 2050.  EU spelar en avgörande roll, dels för att minska sina egna utsläpp men också för att kunna sätta press på andra. Fundera över vilket parti du tror kommer prioritera den här frågan mest i Europaparlamentet. (Anti-tips: Moderaterna. De har denna period röstat ner i princip allt som skulle vara bra för klimatet, i vissa fall är det just eras röster som avgjort omröstningarna.)

3. Mänskliga rättigheter. (Medan andra uppenbarligen står för motsatsen)   

1 000 människor dör på vägen till Europa, romer, judar, muslimer och HBTQ-personer har på vissa håll fått det tuffare och när högerextrema krafter växer är vi deras tydligaste motpol. Hela gröna gruppen går till val på lagliga vägar in till Europa., det är häftigt. Vi är också de enda som har 100 procent av våra ledamöter som röstar för HBTQ-personers rättigheter.

4. SD pekar ut oss som deras främsta motpol. 

Vad mer behöver sägas?

5. Gröna familjen. Gissa vilken kandidat som är vår! 

Medan Moderaterna och Kristdemokraterna sitter med bland annat Berlusconis parti går vi gröna till val stolta tillsammans med våra gröna kollegor, som alla har enats om att klimatet och mänskliga rättigheter är våra viktigaste uppgifter i Europa. Medan de andra grupperna i parlamentet skickar vita, äldre män har vi en ung kvinna som kandidat till kommissionen och exakt 50 procent av våra kandidater runtom i Europa är kvinnor. Detta i ett parlament där hela två tredjedelar är män. Gissa vem som är vår kandidat!

6. Vi kan bli andra största parti. Var med och skriv historia! 

 Vi är nämligen på väg att gå om Moderaterna som andra största parti. (Från förra veckans Ipsos)

Att vara alliansens gröna röst är ingenting att skryta om

Vi är och förblir alliansens gröna röst skrev Hanna Wagenius i sin replik till mig den 8 maj. Det må förvisso vara sant, men det är tyvärr ingenting att skryta om. Tvärtom borde den röst i alliansen som menar sig vara grön skämmas över de åtta åren som passerat. 

Det stämmer att det skett en positiv utveckling på vissa områden. Vindkraften är ett tydligare inslag i Sverige nu än för åtta år sedan, men när detta är en av de främsta framgångarna tyder det på att det inte hänt särskilt mycket. När vindkraftsandelen av all el i Europa beräknas vara 14 procent 2020 beräknas andelen bara vara 8 procent i Sverige. Kanske är inte det särskilt konstigt när regeringens mål för förnyelsebart under samma period bara är 50 procent. Det låter förvisso mycket, men så hade vi 48 procent förnyelsebar energi till att börja med.

Faktum är att den gröna rösten i alliansen vikt ned sig och inte blivit mycket mer än bara en röst, inte en maktfaktor.
Vi i Miljöpartiet ser ett behov av en kraftig omställning i energisektorn och en kraftig omställning av infrastrukturen för att nå klimatmålen. Därför vill vi satsa på 100 procent förnyelsebar energi för att det är långsiktigt hållbart och för att göra oss oberoende av ryskt uran och rysk olja. Vi lyssnar på forskarna som säger att framtidens infrastruktur inte kommer att kretsa kring personbilar och väljer därför att bygga en infrastruktur som kretsar kring mötesplatser för människor. Det innebär kraftfulla satsningar på järnväg, kollektivtrafik och i vissa fall bilfria innerstader. 

Till skillnad från Centerpartiet kommer vi inte helt kompromissa bort våra gröna förslag om vi hamnar i regeringsställning. Vi vill mer än bara vara en röst, vi vill vara en drivande kraft för förändring.

Magda Rasmusson, 
Grön Ungdom

Publicerad i VLT som svar till denna.

Tal till kongressen 2013

Talet kan också ses här:

Om jag i januari 2005 hade sagt till er att inom några månader kommer en flyktingamnesti genomföras hade ni förmodligen sagt att jag var naiv. Och om jag på valnatten 2010, efter att Sverigedemokraterna hade valts in i riksdagen, hade sagt till er att innan den här mandatperioden är över kommer papperslösa få rätt till vård och skola och fler människor kommer få stanna i Sverige, så hade ni förmodligen tänkt att det lät helt orealistiskt.

Men vad som verkade naivt och orealistiskt, visade sig bli verklighet. Under 2005 växte sig den kanske största folkrörelsen för papperslösas rättigheter stark. Den bestod av religiösa grupper, idrottsföreningar, skolklasser, politiska partier, enskilda individer, nystartade föreningar och ledarskribenter och blev så kraftfull att Socialdemokraterna till sist tvingades gå med på en flyktingamnesti.

Och vad som verkade helt orealistiskt den där natten när både alliansen blivit omvalda och Sverigedemokraterna gjort sitt intåg i den svenska rikspolitiken, att papperslösa skulle få stärkta rättigheter och att fler människor skulle få stanna, är idag verklighet. Vi gröna gav aldrig upp och i slutändan tvingades Moderaterna ge med sig och fler människor kommer nu få stanna i Sverige. Det var bara möjligt för att vi vände debatten från att handla om hur mycket invandring Sverige tål till hur mycket rasism vårt samhälle tål.

Idag växer sig de främlingsfientliga krafterna sig starkare runtom i Europa. Och det sker samtidigt som våra inbillade gränser kostar multum när det kommer till valutan mänskligt lidande och liv. 2000 människor dör varje år bara på vägen till Europa. På gränsen mellan USA och Mexiko käkar kvinnor p-piller för att de räknar med att våldtas och runtom i världen utnyttjas människor för att de förvägras rätten att existera.

Och när man väger samman allt det här, blir det också mycket tydligt. Det är inte invandringen som kostar – det är gränserna.

Den senaste veckan har det brunnit i Sveriges förorter. Unga, arga män använder våld i sin egen ort, mot sina egna grannar. Grannar som fått butiker, bilar och inte minst sin trygghet förstörd. Jag åkte själv ut till Husby i onsdags natt för att se vad som hände och det var väldigt läskigt. Men trots det, trots att det var oerhört obehagligt, åkte jag därifrån med värme i kroppen. För jag har nog aldrig blivit så imponerad av de människor som kämpade för att stå upp emot våldet.

Människor i alla åldrar offrade sömn, familj och arbete för att visa att de inte ställer upp på våldet. De startade sms-kedjor, gick runt i området, pratade, skrattade och skrek. Tjejer försvarade sin rätt att också vara ute, mammor och pappor uppmanade fler att ansluta sig. Allt för att få slut på det våld som pågår. Lokalbefolkningen i Husby är inget annat än hjältar.

Att vissa politiska krafter väljer att skylla upploppen i förorterna på muslimer och på invandringen övertygar oss om att det bästa receptet mot rasism är att kämpa ännu hårdare för att samhälle där alla har rätt att existera. Våldet i förorterna får aldrig ses som en fråga om invandring. Våldet är ett svenskt problem och en del av Sverige – ingenting annat.

Men kampen för fri migration är inte bara den bästa medicinen mot rasism och skillnadstänkande – i grund och botten är det en fråga om lika rättigheter. Vi behöver en gång för alla se till att de mänskliga rättigheterna gäller just alla – inte bara medborgare. Vi behöver skippa idén om att staten har rätt att välja sina invånare och istället ge människor rätten att själva välja sitt land! Jag hoppas därför att den här kongressen tar ytterligare steg mot fri rörlighet och bifaller Grön Ungdoms yrkanden om att fri rörlighet ska ses som en mänsklig rättighet – inte för att det leder till mångfald, inte för att leder till ekonomisk tillväxt, eller ens för att det är det mest solidariska. Fri rörlighet ska ses som en mänsklig – för det enda rimliga!

Naiv är istället den som tror att det går att kontrollera människors kraft att själv bestämma vart de vill i världen! Naiv är den som tror att ett samhälle, där vi gör skillnad på människor och människor bara på grund av var de är födda, är ett gott samhälle. Naiv är den som inte ser kopplingen mellan politikers uttalanden, oavsett partifärg, om en mer restriktiv invandringspolitik och de rasistiska gäng som den senaste natten jagat och misshandlat människor med mörk hy!

Kampen för amnesti lönade sig fast än det verkade omöjligt. Det migrationspolitiska samarbetet med alliansen gav resultat fast än det verkade otroligt. Vi lyckades med det omöjliga och vi kommer lyckas igen!

Tack!

MP har fel om arbetsgivaravgiften

Skriver idag med Anders Schröder från Grön Ungdoms förbundsstyrelse att MP har fel när det gäller den nya hållningen om arbetsgivargiften. Reformen är dyr men ineffektiv. Artikeln kan du läsa här.

Migrationsavsnittet missar målet

Med ett stort mått av besvikelse läser jag det tredje förslaget till nytt partiprogram som presenterades idag. Sista omarbetningen gjordes av partistyrelsen efter att en ny feedback samlats in. När det gäller migrationsavsnittet har det dessvärre bara blivit värre och värre. Jag har vid flera tillfällen påtalat problemet med att fri migration motiveras med att det bidrar till mångkultur (gjorde det senast häromdagen på partiprogramsbloggen). Även om en tycker att det gör det, och att det är något positivt, bör det inte vara det inledande argumentet. Eftersom jag än så länge inte har hört någon försvara synsättet som presenterats förklarar jag nu ännu en gång problemet jag ser. Jag vill nämligen att Miljöpartiet ska vara den främsta försvararen av en värld med öppna gränser och en syn på individen som fri att skapa sin egen identitet. Här är en genomgång av hur de olika versionerna har sett ut (det som jag anser är problematiskt är fetat):

Version 1.

”Vi ser positivt på att Sverige är ett mångkulturellt land. Miljöpartiet de gröna har en vision om en värld utan gränser, där alla människor har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. Vi är stolta över att vara det mest öppna partiet när det gäller migration. Vi vill både ha en human asylpolitik och att migranter ska omfattas av de mänskliga rättigheterna.”

Version 2.

”Vi ser positivt på att Sverige är ett mångkulturellt land, mångfald berikar och gör samhället mer dynamiskt. Miljöpartiet de gröna har en vision om en värld utan gränser, där alla människor har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. Människor på flykt ska mötas utav möjligheter, inte murar. Vi är stolta över att vara det mest öppna partiet när det gäller migration. Vi vill både ha en human asylpolitik och en ökad arbetskraftsinvandring. Alla migranter ska omfattas av de mänskliga rättigheterna, samt en rättssäker migrationsprocess.”

Version 3 – ny.

”Sverige har alltid varit ett mångkulturellt land. Detta är en av våra styrkor. Mångfald berikar och ger samhället större utvecklingskraft. Under många år var Sverige ett land människor tvingades lämna. Idag är vi ett land människor kommer till från andra delar av världen. Det är en utveckling som vi är tacksamma för, och en migration som vi välkomnar.”

samt:

”I ett Europa där främlingsfientlig politik sprider sig är det viktigare än någonsin att stå upp för medmänsklighet, humanitet och mångfald.”

Nu till kritiken:

Att stå upp för mångfald ses alltså i det nya förslaget till partiprogram som:

1. Något som har med försvar av migration att göra

2. Som ett bra sätt att motverka främlingsfientlighet

Varför är nu det fel?

Det handlar egentligen om samma sak: att koppla ihop mångfald med migration är att bekräfta den kollektivistiska bilden av människan som rasismen annars är bra på, den vi vill ifrån. Så här kan en säga i generella drag:

Rasism: människor är olika beroende på varifrån de kommer och den nationella/etniska identiteten är i alla sammanhang viktigare än andra identiteter (som man/kvinna/konstnär/pappa/tonåring/socialist/bajare/umeåbo osv.). De med samma identitet har lättare att leva ihop och mångfald är därför något som orsakar konflikter, krig och så vidare. Mångfald är därför dåligt.

Att bemöta detta med att säga ”mångfald är bra” och tro att det motverkar rasism är att begå ett misstag. Det tar nämligen inte itu med själva grundproblemet – att människan ses som ett del av ett kollektiv och inte som en individ. Att säga att mångfald är bra hanterar inte problemet utan bekräftar bara bilden av en värld där människor från samma ställe är mer lika varandra än andra. Nationsgränser är påhittade, identiteter är inte huggna i sten och bör inte formas av andra än individen själv. Detta är MP generellt bra på att bejaka men i förslaget till nytt partiprogram hamnar migrationsdelen helt fel.

Det finns nämligen inget som säger att jag som politiskt engagerad person från en förort i Stockholm är mer lik alla andra svenskar än en klimataktivist bosatt utanför Buenos Aires. Ingen som rör sig över nationsgränser ska behöva känna att den är en del av en annan grupp eller att den bidrar med något nytt och spännande. Den är främst en individ, precis som alla andra.

Vårt främsta försvar för fri migration borde istället handla om att kritisera de godtyckliga nationsgränserna och påtala det absurda i att de ges tillträde främst via blodsarv. Människor ska främst ses som individer och inte som delar av kollektiv. Istället för att säga ”mångfald är visst bra!”, som svar på rasistens ”mångfald är dåligt”, bör vi förmedla ”mångfald har inte nödvändigtvis med nationsgränser att göra – människor är främst individer med olika erfarenheter och mer komplexa än att de kan reduceras till en identitet som gäller i alla lägen”.

Min kritik handlar inte om att dissa mångfald eller att säga att det inte existerar skillnader mellan olika människor. Mångfald bidrar helt riktigt till dynamik och det är bra. Men, och det är ett stort men, vi kan aldrig utgå från att skillnaderna finns där och mena att mångfald bara har med nationalitet att göra. Vi ska försvara varje individs rätt att  röra sig över gränserna samtidigt som vi försvarar hens rätt att vara en individ, snarare än del av ett kollektiv. Att utgå ifrån att människors nationalitet styr hens identitet upprätthåller dessvärre en kollektivistisk världsbild snarare än demonterar den. Med nuvarande skrivning riskerar vi att missa målet med en friare värld utan främlingsfientlighet. Det är tråkigt och jag hoppas att kongressen är klokare än att den låter det ske.  

Billström äventyrar migrationsuppgörelsen

Vi är flera som har blivit förvånade, chockade och arga när vi hört den moderata migrationsministern Tobias Billström de senaste dagarna. Billströms utspel visade nämligen en minister som går helt i motsatt riktning för den politik Miljöpartiet samarbetar med regeringen kring.

Miljöpartiet ingick för drygt 2 år sedan en överenskommelse med alliansregeringen om den samlade migrationspolitiken. Det innebar att Sverige blev unikt med att gå i än mer human riktning, efter det att ett rasistiskt parti tagit sig in i det nationella parlamentet. Utökad rätt till sjukvård och skola var en stor seger för alla oss som vill se en mer öppen värld. Mer humanitet och mer öppenhet var överenskommelsens grundpelare och Miljöpartiet har inte accepterat några försämringar. Det är viktigt att vi är tydliga med att det är exakt samma principer som gäller för ett fortsatt samarbete.

Fortsätter Moderaterna på den inslagna linjen och kräver försämringar i migrationspolitiken kan Miljöpartiet inte göra annat än att allvarligt överväga att lämna samarbetet. Om det skriver jag idag på Aftonbladet Debatt tillsammans med Philip Barnard, Lorentz Tovatt och Johan Thunberg.