Normer och krav ökar den psykiska ohälsan

I förra veckan startade Aftonbladet igång kampanjen #otillräcklig som öppnade dörren till den ofta så skambelagda känslan av att inte duga och räcka till. Otillräckligheten i samhället håller på att bli ett folkhälsoproblem då den psykiska ohälsan bland unga växer och allt fler drabbas av depression och ångest.

Den psykiska ohälsan bland unga har ökat dramatiskt de senaste trettio åren, enligt Socialstyrelsens underlagsrapport ”Psykisk ohälsa bland unga” från förra året.

Allt tyder på att ökningen kommer att fortsätta. Siffrorna visar att 7 % av männen i ålder 18-24 år respektive 10 % av kvinnorna i samma ålder har någon gång ätit SSRI-preparat eller kommit i kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård.

Det är framför allt depressioner, ångestsjukdomar och missbruk som drabbar de unga. Att i ung ålder redan ha upplevt ångest och oro och behöva behandling för detta gör det svårare för unga att etablera sig i samhället vilket i sin tur kan leda till livslångt psykiskt lidande.

Det har alltid varit tufft att vara ung men varför mår så många unga extra dåligt i dag? Vi vet att unga utsätts för väldigt stora krav i dag samtidigt som skolan fokuserar mer på betyg än hälsovård och arbetsmarknaden erbjuder få jobb till unga.

Miljöpartiet vill satsa på skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin för att motverka och förebygga ungas psykiska ohälsa, som särskilt drabbar tjejer, rasifierade och hbtq-personer. Normkritik är en bristvara i dagens skola och därmed lider många unga som känner att de inte får plats inom de rådande normerna, Tjejer som känner sig otillräckligt smala, rasifierade som känner sig otillräckligt vita och hbtq-personer som känner sig otillräckligt hetero eller könsbundna. Miljöpartiet vill få in mer normkritik och genuspedagogik i skolan och därför vill vi införa ett nationellt centrum för normkritisk pedagogik. Vi vill även införa en lag mot den sexistiska reklam som befäster könsnormer.
Vi behöver även ta tag i och motarbeta det utspridda näthatet, som är vår tids stora mobbingarena, genom att göra det enklare att utreda näthat. Vi vill utbilda så kallade nätvandrare som är vuxna som stöttar unga på internet.

För att förbättra situationen för de unga som redan mår psykiskt dåligt vill vi avsätta mer resurser för att bygga ut så kallade mellanvårdsformer där kvalificerad behandling kan ges utan att inläggning på sjukhus krävs. Vi vill även att vårdcentralerna erbjuder mer samtalsterapi för att behandla lättare psykisk ohälsa och att anhöriga till unga med psykisk ohälsa involveras och görs delaktiga i utformningen av vård och behandling. Det är ofta människor runt omkring som har en avgörande roll för hur väl patienten kan tillfriskna.

Som kvinnor med höga positioner inom politiken födda på 60- respektive 90-talet utsätts vi också för höga krav från vår omgivning och vi har båda erfarenheter av att känna oss nästan kroniskt otillräckliga. Normer och krav finns förstås också i vår politiska vardag. Att prata om det, stötta varandra i kollegial ”#goodenough-anda” fungerar bra i det privata. För strukturell förändring behövs däremot en politik som prioriterar normkritik, satsningar för att förebygga psykisk ohälsa och stress bland unga och som i högre utsträckning tar den psykiska ohälsan bland unga på allvar.

Annica Hjerling, riksdagskandidat Stockholms län
Magda Rasmusson, språkrör för Grön Ungdom

Publicerad på Nyheter24.

Enda gränsen som hör hemma i asylpolitiken är den moraliska

Sara Skyttedal, ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet, skriver på DN Debatt att vi måste diskutera var gränsen går för hur många flyktingar vi kan ta emot. I det passerar hon en gräns – den moraliska som vi gemensamt haft i frågan.

Bilderna vi just nu får från Syrien, Irak och Kongo visar svåra konflikter där stort mänskligt lidande pågår. Bara konflikten i Syrien har lett till att 200.000 har dödats, av dem är 9.000 barn. Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR är över 9 miljoner människor på flykt. Över 6,5 miljoner beräknas vara på flykt inom Syrien och över 2,8 miljoner har flytt utomlands, främst till grannländerna och Nordafrika. En bråkdel av dessa, 36.000 människor, har sedan kriget bröt ut fram till juli i år sökt asyl i Sverige.

På grund av att vi nästan helt saknar lagliga vägar till EU för att söka asyl innebär flykten ofta ännu en risk för att sätta sitt liv till. Senast i veckan rapporterade UNHCR att det hittills i år dött 2.000 människor på Medelhavet. Samtidigt skriker rasistiska krafter efter ännu mer stängda gränser. Många av dem väljer att i rena procenttal föreslå kraftiga minskningar av flyktingmottagandet.

I Sverige har det endast varit Sverigedemokraterna som drivit förslag om att minska antalet flyktingar enligt särskilda ekonomiska beräkningar. En unikt bred uppslutning kring vikten av att stå upp för asylrätten har funnits bland övriga partier. Unik för att i andra länder där dessa rasistiska krafter har fått parlamentarisk makt har övriga partier tagit efter både retorik och politik.

Detta hade inte skett i Sverige förrän nu. Skyttedals artikel innebär något helt nytt i svensk politik. Både retoriken och politiken härrör från den idépolitiska sfär som de rasistiska och främlingsfientliga krafterna rör sig i. Alla som har läst FN:s flyktingkonvention vet nämligen att asylrätten är universell och individuell. Den som känner fruktan för sitt liv ska ges asyl. Ingenstans står det att detta endast gäller så länge ingen annan tagit de ”reserverade” platserna.

Vi vet också att det enda säkra som får Sverigedemokraterna att växa är när andra partier legitimerar deras verklighetsbild. Vad Skyttedal heller inte verkar insatt i är vilka ödesdigra konsekvenser ett maxtak skulle få. Vi vet att ju högre murar vi bygger mot omvärlden, desto större blir kostnaden mätt i mänskligt lidande. Det är själva kriget eller förtrycket som får människor att fly, och de kommer behöva fly oavsett asylpolitiken i omvärlden.

Den här typen av utspel från ett etablerat parti öppnar upp för något obehagligt. Nu är det viktigare än någonsin att alla vi som vill värna asylrätten är mycket tydliga. Mänskligt liv går det inte att sätta siffror på. Den enda gränsen som hör hemma i den här diskussionen är den moraliska.

Magda Rasmusson, språkrör Grön ungdom

Publicerad i DN.

Ge tjejer under 26 gratis preventivmedel

När p-piller kom ut på marknaden på sextiotalet var det ett viktigt steg för kvinnors frigörelse. Sverige har också länge setts som ett föregångsland inom sexuell och reproduktiv hälsa. Nu behöver vi ta nästa steg. Vi vill alla tjejer under 26 år får rätt till gratis preventivmedel.

Idag ser det väldigt olika ut över landet vilka preventivmedel och till vilken kostnad tjejer får preventivmedel. Landstingen och regionerna har olika regler för preventivmedel till unga, vad det kostar och vilka preventivmedel som erbjuds subventionerat. På Gotland kostar exempelvis insättning av en p-stav 1 000 kronor medan i Norrbotten är alla preventivmedel gratis för tjejer under 26 år.

Det största problemet är att urvalet av subventionerade preventivmedel är alldeles för litet. Trots att det finns många olika preparat blir skillnaden mycket stor i pris beroende på om just det preparat som passar en själv finns med på landstingens lista över subventionerade läkemedel. Om det preventivmedel som passar en själv inte står med på denna lista så måste man bekosta det själv, vilket kan handla om tusenlappar per år.

Tusentals unga tjejer tvingas idag välja mellan det billigaste alternativet, och då riskera att behöva stå ut med svåra biverkningar, eller betala dyrt för något som fungerar bra. Ett scenario är också att preventivmedel väljs bort helt och hållet. Att ens fysiska och psykiska välmående blir en fråga om privatekonomi tycker vi i Miljöpartiet och Grön Ungdom är helt oacceptabelt.

Sexuell hälsa och tillgången till bra och säkra preventivmedel är för oss en viktig feministisk fråga. Dels för att unga tjejers psykiska ohälsa redan är sämre än övriga befolkningen. Men också för att rätten till den egna kroppen är en grundbult i ett jämställt samhälle. Pengar får aldrig vara ett hinder för ungas möjligheter att skydda sig mot könssjukdomar eller oönskade graviditeter.

Inget preventivmedel passar alla. Därför är det viktigt att unga och de som förskriver gemensamt ska kunna komma fram till vad som passar ens livssituation bäst. Preventivmedel på lika villkor är också något Svenska Barnmorskeförbundet driver på för, som kritiserat de nya riktlinjerna hårt.

Miljöpartiet vill därför att staten ska ta ett ansvar för att unga i hela landet får valfrihet när det gäller preventivmedel, och att dessa erbjuds kostnadsfritt.

Vi tar ungas tjejers situation på allvar och vill lyssna till professionen. Då är kostnadsfria och valfria preventivmedel till unga är en självklarhet. Sverige behöver hitta tillbaka till sin ställning som föregångsland inom sexuell och reproduktiv hälsa.

Åsa Romson, språkrör Miljöpartiet
Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Publicerad på Nyheter24.

Alliansen glömmer Norrlands infrastruktur

Det har nu snart gått fyra år sedan Botniabanans invigning men processen kring Norrbotniabanan verkar inte rört sig mycket under den tiden. Medan övriga Sverige får flera stora utlovade infrastrukturprojekt verkar Norrland lämnas smulorna. Endast i bisatser nämns att man även ska pröva en större järnvägsutbyggnad i norr.

Den politiken motsvarar inte den utveckling vi ser. Norrbotniabanan är viktig för näringen och den godstrafik som finns. Varje dag fraktas motsvarande ett Eiffeltorn i stål från norra Sverige och många näringar expanderar idag. Den expansionen sker så kraftigt att det enligt beräkningar år 2013 verkar gått lika mycket tågtrafik på den norra stambanan som Trafikverket räknat med till 2020.

Framtidens fossilpriser förvärrar situationen ytterligare. Allting pekar på att priserna för bensin kommer att stiga kraftigt i framtiden och vi har redan sett hur internationell oro i vissa fall kortsiktigt kan driva upp priser. Idag står rysk råolja för 40 – 50 % av den svenska importen och det är en ekonomisk maktposition vi inte vill se ett allt mer imperialistiskt Ryssland i.

Med en sådan situation är det tydligt att Norrbotniabanan behövs för att hela Sverige ska växa.

Även EU är av den åsikten och när de fattade beslut om ett europeiskt stamnät fanns därför den sträckningen med. I det beslutet skulle EU vara beredda att täcka upp till 30 % av projektets kostnad.

Vi ser med all tydlighet att Norrbotniabanan behövs för Sveriges och Europas utveckling. På vår sida står EU, de norrländska regionerna och näringslivet. Men de kommer inte ha råd att på egen hand bygga Norrbotniabanan.

Därför driver vi en politik som sätter tillbaka Norrbotniabanan på kartan och som satsar på en hållbar infrastruktur för hela landet.

Magda Rasmusson, språkrör Grön ungdom
Agnes Johansson, språkrör Grön ungdom Norr

Publicerad i VK.

Trots värmen är klimatfrågan kallare än någonsin

I tidningarna har vi kunnat läsa om hur historiska värmerekord uppmätts i hela Sverige. Vi ska aldrig missta väder för klimat, men vi kan se hur detta är en del av en mer långsiktig trend som också går att se globalt. Trots detta diskuterar vi klimatförändringarna mycket mindre nu än vi gjorde för fem år sedan.

I december 2009 ägde COP 15 rum och världens ledare samlades för vad som kom att bli ett riktigt klimattoppmöte. Tyvärr lös resultaten med sin frånvaro och sedan dess har politikerna inte lyckats plocka upp frågan igen och de länder som tidigare gått före har allt mer lagt frågan åt sidan. Ett av dessa länder är Sverige.

Den nuvarande regeringen har den här mandatperioden främst valt att gömma klimatfrågan i utredningar på utredningar. Först kom utredningen Klimatfärdplan 2050 som i stället för att följas upp med politiska förslag följdes upp av en likadan utredning med samma namn. När Alliansen känner att den måste agera i miljöfrågor väljer den konsekvent utredningar i stället för politiska förslag.

Kanske förändras detta nästa gång Klimatfärdplan 2050 presenteras men det finns inga indikationer på att det vore fallet och ärligt talat kan vi inte vänta tills dess. Klimatförändringarna och dess katastrofala effekter väntar inte bara för att utredningar fortfarande skrivs. Redan idag vet vi att vi måste agera.

Men vad kan vi som ett litet land göra? frågar sig då väldigt många. Mycket, svarar vi. Det stämmer att vi som land står för en liten del av världens utsläpp men proportionerligt till hur många som bor här är det fortfarande för höga utsläpp. Genom att driva en kraftfull klimatpolitik som tar ansvar både här och globalt kan vi vara en föregångare som driver utvecklingen framåt. Det är den typen av föregångare som behövs om vi i ett senare steg ska kunna få ett globalt klimatavtal.

Redan nu borde den svenska regeringen stoppa vidare investeringar i fossila energiformer genom sitt ägande av Vattenfall. De senaste två mandatperioderna har Vattenfall investerat enorma summor i fossila energiformer. Vi måste också höja skatten på utsläpp och inkludera även flyg i dessa skatter. Det är okej att flyga eller att köra bil, men man måste också betala för de skador det orsakar. Pengarna som kommer in till statskassan kan användas till vidare investeringar i klimatsmarta lösningar och forskning.

Med mindre än två månader kvar till valet är det tydligt vad den klimatmedvetna väljaren har att välja mellan. Fler utredningar som direkt slängs i papperskorgen eller politik för en bättre miljö. Vi har gjort vårt klimatval.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Publicerad i DT och NT.

Magplask när Borg försöker surfa på den feministiska vågen

Feminismen har sköljt över Sverige de senaste månaderna. Nyligen arrangerades Nordiskt Forum i Malmö – den största samlingen för kvinnors rättigheter på 20 år. Anders Borg gör ett försök att surfa på den feministiska vågen genom att presentera sin syn på de viktigaste feministiska åtgärderna. Han gör ett fullkomligt magplask. Här är hans förslag:

1. Budgetöverskott och ordning och reda i de offentliga finanserna

2. Det ska löna sig att arbeta (jobbskatteavdrag)

3. RUT-avdrag

4. Diskutera utformningen av föräldraförsäkringen

5. Motverka könsmaktsordningen (genom jobbskatteavdrag)

Du kan behöva läsa dem igen. Det är nämligen väldigt oklart hur detta överhuvudtaget är feministiska förslag. Anders Borg och moderaterna verkar tänka att politiken de drivit de senaste åtta år helt plötsligt ska börja skapa jämställdhet, trots att utvecklingen under deras regerande pekar på motsatsen.

För det första är regeringens egen slutsats om den så kallade ”ordningen och redan i ekonomin” att den gynnar män. I finansplanen om effekterna av deras egen ekonomiska politik skriver de: ”Åtgärderna som föreslås eller aviseras i denna proposition leder till att mäns inkomster ökar något mer än kvinnors.”

Jobbskatteavdragen är en annan favorit för alliansen som tydligen ska lösa alla problem i samhället. Men med facit i hand är det rent av absurt att hänvisa till detta som en åtgärd för jämställdheten. Jobbskatteavdragen har gynnat män långt mer än kvinnor. Män har fått i genomsnitt 22 procent mer av skattesänkningen till sina plånböcker. Kvinnorna i vården och omsorgen betalar priset genom stressigare villkor och deltidsanställningar istället för heltid. Att kalla jobbskatteavdraget för feministiskt är bara ytterligare en ursäkt för att sänka skatterna.

Den fjärde punkten att diskutera utformningen av föräldraförsäkringen är lite oklar i sig. En diskussion utan viljeinriktning är inte mycket värd och det känns som att Borg försöker båda äta kakan och behålla den. En riktig feminist vågar säga vad den vill göra med föräldraförsäkringen.

Det går inte att surfa den feministiska vågen på en bräda byggd av skattesänkningar och tapetklister. Men Anders Borg och Moderaterna har ingen annan politik att erbjuda.

Vi i Grön Ungdom tror på att driva en feministisk politik på riktigt. Det är därför vi har det som en av våra två prioriterade frågor inför riksdagsvalet och det är därför vi har tagit fram ett antal feministiska förslag. Vi vill lagstifta om samtycke, en fråga regeringen låtit glömmas bort i utredningar. Vi vill förbjuda sexistisk reklam som förstärker negativa normer. Vi vill göra föräldraförsäkringen mer jämställd genom att dela upp den mellan föräldrarna och vi vill se en normkritisk sexualundervisning som handlar om mer än könssjukdomar och biologi.

Bara genom att driva feministisk politik på riktigt får man rätten att kalla sig för feministiskt parti.

Moderaterna försöker haka på trenden genom att inte komma med några förslag alls. Det är uppenbart att feminismen är en våg som Anders Borg överhuvudtaget inte brytt sig om att lära sig surfa på.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom
Sandra Fogelberg, ekonomisk talesperson Grön Ungdom

Publicerad i bland annat LT.

Fyra saker som MP inte får kompromissa om i regering

Miljöpartiet kan aldrig riskera att bli ett parti som sitter i regering utan att i praktiken påverka politikens inriktning. Därför måste vi inför höstens val vara tydliga med vilka frågor vi inte kan kompromissa om. För oss handlar det om ett hållbart transportsystem, en mer öppen migrationspolitik, en tydlig feministisk agenda och 100 procent förnybar energi.

I september står Sverige inför ett vägval. De senaste åtta åren har alliansen styrt och det är nu ser vi resultatet. En skola som lämnar unga utan framtidsutsikter, en bortglömd jämställdhetspolitik och ett havererat klimatarbete. Vi är övertygade om att en ny, grön regering behövs. Men att bara sitta i regering gör inte regeringen grön i sig. Egenvärdet för oss gröna har aldrig varit makten i sig, utan vad den används till. Därför måste en regering där Miljöpartiet ingår leverera grön politik.

Mycket talar för att den regering som väljs i september kommer bestå av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, med passivt stöd av ett eller flera små partier. En sådan regering kommer kunna uträtta mycket positivt. Men för oss gröna kommer en regeringsbildning även att bli en prövning som innebär kompromisser. Detta är också något vi har erfarenhet av. Vi tvingade socialdemokratin att gå med på en flyktingamnesti, vi har tidigare drivit igenom flera ambitionshöjningar inom miljöområdet och den senaste mandatperioden har vi suttit med och styrt i över 100 kommuner och nästan samtliga landsting.

Men vi har aldrig suttit i en regering förut. Och för att undvika den situation som alliansens småpartier nu befinner sig i måste vi vara tydliga. Miljöpartiet är ett av få partier som lyckas hålla blicken högt när det gäller vår ideologi och vision, samtidigt som vi inte tvekar kring att ingå pragmatiska kompromisser som leder till konkret förändring. Det visade vi när vi gjorde upp med alliansen om migrationspolitiken, med betydande förändringar som resultat. Samma metod måste vi ha inför valet; vi ska peka ut våra visioner och samtidigt komma med konkreta förslag som ger effekt redan under nästa mandatperiod.

Socialdemokraterna är ett parti som tidigare visat sig vara villiga att närma sig oss och är därför en naturlig samarbetspartner. Men vi är alltjämt olika partier som härstammar från olika ideologier, och på vissa viktiga områden håller vi därför inte med varandra. Vi i Grön ungdom ser framför allt fyra områden som är så viktiga att vi inte ser möjlighet till kompromisser:

1. Omställningen av transporterna. Transportsektorn är Sveriges akilleshäl när det gäller utsläpp av koldioxid. En tredjedel av våra totala utsläpp kommer från bilar, lastbilar och flygplan. Denna höga andel av våra utsläpp har alliansen inte varit intresserad av att minska, tvärtom har man fört en politik i motsatt riktning. Här krävs en ambitiös politik för att få till den helt nödvändiga omställningen. För det första måste järnvägen och kollektivtrafiken byggas ut, men minst lika viktigt är att bensinpriset fortsätter att höjas och att fler storstäder inför trängselskatter. Vidare måste de ekonomiska avtalen gällande stora motorvägsprojekt, exempelvis Förbifart Stockholm, omförhandlas och i vissa fall brytas. Dyra och ineffektiva motorvägar är oförenliga med de klimatmål Sveriges riksdag ställt sig bakom och är ingenting som en grön regering kan acceptera.

2. Sverige ska bli ännu mer öppet och humant. Under mandatperioden har flera viktiga steg tagits för att öka migranters rättigheter, tack vare migrationsöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och alliansen. Vi gröna är stolta över det arbete som genomförts men inte nöjda. För oss är det viktigt att vi inte nöjer oss med att stå emot en mer restriktiv migrationspolitik utan kräver ytterligare steg mot en öppen värld. Som nuläget ser ut är det extra viktigt att stå upp för arbetskraftsinvandringen, något som Socialdemokraterna velat begränsa. Vi behöver dessutom stärka rätten till asyl för HBTQ-personer och låta sjukdomsskäl och anknytning väga tyngre i asyllagen, även för vuxna. Vi kan inte acceptera en tillbakagång på migrationsområdet, politiken måste i stället bli ännu mer öppen.

3. En tydligare feministisk agenda. Jämställdhetsarbetet har stått still under alliansens tid vid makten. Till följd av de stora skattesänkningar som genomförts har inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat drastiskt. Kristdemokraterna har tillåtits cementera familjepolitiken, förslag för att ta tag i rättsväsendets misslyckande i våldtäktsfall har hänvisats till utredningshögen, och den psykiska ohälsan bland framför allt unga tjejer har ignorerats. Som riksdagens mest feministiska parti måste Miljöpartiet i regeringsförhandlingar vara väldigt tydligt med att det krävs en kursändring. En tredelning av föräldraförsäkringen, krafttag mot unga tjejers psykiska ohälsa och en förändrad våldtäktslagstiftning är tre reformer som är extra viktiga.

4. En omställning till 100 procent förnybar energi. År 2030 ska Sverige vara 100 procent förnybart. Det kräver att krafttag tas redan under nästa mandatperiod och att kärnkraftsreaktorer börjar stängas redan då. Kärnkraften är gammal, dyr och dysfunktionell och har ingen framtid i Sverige. Samtidigt har vi i Sverige unika förutsättningar att bli helt förnybara, något som gång på gång understrukits av bland annat Energimyndighetens före detta generaldirektör Tomas Kåberger. På denna punkt har Socialdemokraterna varit otydliga. Därför måste MP visa att vi inte backar från ambitionen om 100 procent förnybart. För att denna utmaning ska lösas krävs också starkare incitament för investeringar i det förnybara, därför behöver vi också bygga ut stödsystemen för vindkraft, solenergi och bioenergi.

Miljöpartiet kan aldrig riskera att hamna i samma situation som Centerpartiet och Kristdemokraterna, som gång på gång körs över och får offra sin egen politik för att hålla ihop ett politiskt projekt. Men då måste vi också vara tydliga med att vi inte framför allt är ute efter makten i sig. Vi vill ha till stånd en grön samhällsförändring.

Det är uppenbart att vi skiljer oss från Socialdemokraterna i flera avgörande frågor. En hållbar transportsektor, en öppen migrationspolitik, en tydlig feministisk agenda och ett helt förnybart energisystem är de områden där vi i Grön ungdom inte ser möjligheter till kompromisser. Då får vi också Sveriges första riktigt gröna regering.

Publicerad i DN 20/6-2014.

Syna Reinfeldt och Borgs feministiska dubbelspel

Medan Reinfeldt på bästa sändningstid varnar för hur feminismen kommer att drabba Sverige utropar Borg sig till feministen med stort F. M-ledningen spelar ett dubbelspel – för att kunna locka både feminister och sexister. 

I EU-valet blev det tydligt att de mest feministiska partierna gick framåt, med undantag för Sverigedemokraterna. Många gör nu analysen att mer jämställdhet behöver lyftas för att det egna partiet ska ha en chans att växa när den feministiska debatten blir allt hetare.

Dessa röster finns även inom Moderaterna. Där har bland annat företrädare för ungdoms- och studentförbundet uttalat att de vill lyfta mer jämställdhet (intressant nog tillsammans med miljö). Så hur reagerar den politiska ledningen?

Efter Miljöpartiets kongress, där Grön Ungdom drev igenom att feminism ska bli en av våra främsta valfrågor vid sidan av jobb, skola och klimat, så intervjuades Fredrik Reinfeldt i Agenda. I stället för att säga något om vilken feministisk politik han vill se, valde han att gå sexisterna till mötes. Han varnade för hur en feministisk revolution skulle ”drabba” Sverige, detta efter att ha sett en slogan från Grön Ungdoms kampanj.

Även efter intervjun har Reinfeldt fått frågor om hur han ser på feminism. Återigen väljer han att flytta fokus från jämställdhet till att försöka skrämmas med innebörden av en ”feministisk revolution”. Att detta mest är en strategi för att svartmåla Miljöpartiet blir tydligt eftersom han säkerligen har så pass kompetenta sakkunniga att han vet vad vår politik innebär. Men också för att han mig veterligen aldrig invänt mot till exempel den industriella revolutionen. Det tråkiga är att han lägger feminismen på offerbordet för att sänka sina motståndare.

Annat är det med Reinfeldts ständige vapendragare Anders Borg. Han skriver gladeligen artiklar om hur han är den rätte feministen och hur många viktiga framsteg som gjorts under alliansregeringen. Det är var han, och inte Reinfeldt, som representerade Moderaterna på Nordiskt Forum i Malmö i helgen, trots att nästan alla andra partier skickade sina partiledare.

Att Reinfeldt och Borg kör ett dubbelspel är tydligt. Dels vill man undvika ett fortsatt läckage till Sverigedemokraterna, genom att driva ”feministerna kommer skapa ett obehagligt kaos”-linjen. Dels vill man också undvika en situation där en växande feministisk rörelse riskerar att bli partiets fall, eftersom de varit så frånvarande i debatten. Dubbelspelet är dock inte det värsta. Det är politiken.

Visst går det att i evigheter bråka om etiketter men till syvende och sist är det den konkreta politiken som är avgörande. Leder åtgärderna till att omfördela makt från män till kvinnor? Här har alliansen, med Moderaterna i spetsen, en historia de knappast kan vara stolta över efter snart åtta år vid makten.

Åtskilliga exempel finns. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat från 44 600 kronor år 2006 till 63 900 kronor efter det femte jobbskatteavdragets införande. Samtyckeslagstiftningen har slängts på utredningshögen.

De mest konservativa har tillåtits blockera en nödvändig modernisering av föräldraförsäkringen. Den psykiska ohälsan bland unga tjejer har tillåtits förstärkas genom ett ännu mer stressande och otydligt betygssystem i allt lägre åldrar. Skattesänkningar för män med mycket pengar har skett på bekostnad av sjukförsäkrade kvinnor. Klimatfrågan, som är den stora jämställdhetsfrågan globalt sett, har ignorerats.

Det visar att om vi ska få en feministisk regering krävs ett regeringsskifte i höst – och Miljöpartiet behövs i den regeringen för att sätta frågan i fokus. Om Reinfeldt och Borg nu väljer att köra ett dubbelspel gällande vem som är good cop kontra bad cop så är det en sak. Men tro inte att ni kommer undan från att ta ansvar för den politik som faktiskt har ”drabbat” jämställdheten i Sverige.

Magda Rasmusson, språkrör Grön ungdom

Publicerad i Dagens Arena.

Mäns transportvanor är ett klimathot

Jämställdhet mellan män och kvinnor är ett mål i sig. Barn som föds i dag ska oavsett kön ha lika stor makt över sina liv och de ska få lika del av samhällets resurser. Det innebär också att de rimligen ska få samma utrymme när anslagen för framtida infrastruktur planeras. Så är inte fallet idag.

Bredvid försvarsområdet är transporterna det mest mansdominerade politikområdet. Det har också synts i den förda politiken. Investeringar, underhållsstrategier samt regelsystem har under årtionden utformats efter de resvanor och värderingar som är typiska för medelålders män.

Under påverkan från bilproducenter och vägbyggarbolag samt inspiration från USA utvecklades Sverige till ett av de mest bilvänliga länderna i Europa. Förutom att effekterna för stadskärnor, luftkvalitet, barns rörelsefrihet och klimatpåverkan har varit förödande har det gynnat män på bekostnad av kvinnor.

Självklart beter sig inte alla män lika – lika lite som kvinnor gör det – men det finns systematiska skillnader som belagts i många undersökningar. Män står till exempel för 70 procent av all bilkörning i Sverige och dominerar klart bland flygets affärsresenärer. Inget av detta är ett måste utan ett resultat av en politik som genom olika subventioner och prioriteringar byggt bilsamhället.

Förutom att miljarder läggs på bilvägar och underhåll subventioneras parkeringar i alla kommuner. Billösa hushåll får således ofrivilligt bidra till grannens parkeringsplats via hyran. Att det oftare är kvinnor är ingen nyhet. En politik med mannen och således bilen i centrum tar också upp enormt mycket mark i anspråk – mark som vi kunde ha använt på bättre sätt.

I en studie som konsultföretaget Trivector genomfört, med Malmö som utgångspunkt, framkom till exempel att ytor motsvarande cirka tvåhundra Möllevångstorg skulle kunna frigöras om män i Malmö skulle förflytta sig på samma sätt som kvinnor generellt gör. De arealer som skulle bli lediga på grund av förändrade resmönster skulle kunna ge möjlighet åt bättre möjligheter för gång, cykel och kollektivtrafik samt både mera grönska och nytt bostadsbyggande.

De som färdas med bil tar nämligen tio gånger större gatuutrymme i anspråk jämfört med de som väljer att åka buss. Att en vanlig privatbil är parkerad hela 95 procent av dygnet visar också på en stor potential för att kunna frigöra stora ytor om resmönstren blev jämställda. Men det finns också andra fördelar.

Förutom att en mer feministisk politik skulle jämställa män och kvinnors lika rätt till utrymme i staden skulle den leda till att göra det lättare att nå mål om minskad klimatpåverkan, frisk luft och mer kollektivtrafik.

Internationellt sett pågår den här debatten för fullt på många håll – men i Sverige går den på sparlåga. Goda förebilder att hämta inspiration ifrån finns både i Köpenhamn och i tyska Freiburg, där behovet av bil börjat byggas bort med ökat cyklande och mindre klimatutsläpp som följd. Det har inte skett i ett politiskt vacuum utan för att politiker har prioriterat en annan väg till framtidens samhälle. Ett liknande skifte i hur vi ser på städer behövs i Sverige.

Medan allt fler i världen börjar tänka annorlunda kring bilen som norm har Alliansen under sina snart åtta år cementerat rådande missförhållanden ytterligare. Miljarder av våra skattepengar läggs på Förbifart Stockholm, en jättelik motorväg i ett storstadsområde där förhållandena för kollektivt resande är som allra bäst. En fortsatt massbilism i våra storstäder har gång på gång satts framför investeringar som gör kollektivtrafikanternas vardag enklare. Förutom att det är förödande för klimatet har vi visat att det gynnat män på bekostnad av kvinnor.

Vi i Miljöpartiet vill se en annan framtid. En framtid där vi sätter jämställdhet och klimatansvar framför en fortsatt massbilism med mannen som norm. Det är därför vi behöver en ny, grön och feministisk regering.

Publicerad på Nyheter24.

 

Vi kräver en samtyckeslag

Att ta tag i den utbredda våldtäktskulturen är en av vårt samhälles allra viktigaste utmaningar. Samtyckeslagen samt andra feministiska frågor som syftar till att stärka kvinnors makt har därför en självklar plats i vårt valmanifest som vi antog nu i helgen.

Dels måste vi ta tag i hur frågan om våldtäkter hanteras inom vårt rättsystem. I webbtidningen Dagens juridik kan vi läsa om en färsk dom från Göta hovrätt. Där konstaterar domstolen att mannens tilltag att sticka in sina fingrar i kvinnans underliv (”för att se om hon varit otrogen”) var en handling av våldtäktskaraktär, men att det inte var bevisat att det var någon av de situationer som krävs enligt våldtäktsbestämmelsen. Våldtäktsåtalet ogillades.

Hovrätten använde istället en bestämmelse om ”sexuellt ofredande”. Den är avsedd, och hittills använd, för blottare och mindre trakasserier. Att vaginal penetration med könsorgan, fingrar, flaskor eller liknande skulle höra till den kategorin har inte varit lagstiftarens tanke. Detta blottar svagheterna i dagens lagstiftning.

I Kanada är sex utan samtycke straffbelagt, som även har högre krav på den handlande, som på ett rimligt sätt måste ha försäkrat sig om att den andra ville ha sex. Det är en liknande lag som krävs i Sverige.

Våra lagar måste skicka tydliga signaler om att sex förutsätter samtycke. Inte främst för att få fler män i fängelse utan för att få färre övergrepp eftersom lagen verkar normerande. Det var också så alliansregeringens egen utredare resonerade när han föreslog ett uttryckligt förbud mot sex utan samtycke. Trots det har regeringen inte lagt fram något lagförslag utan bara tillsatt ytterligare en utredning. Det är helt oacceptabelt!

Men som politiker har vi också ett ansvar att se de bakomliggande orsakerna och ta tag i dem. Vi tror att en viktig åtgärd är en normkritisk sexualundervisning där diskussioner om gränsdragningar kan föras.

Vi gröna har fått nog. Därför går vi till val på att bilda en ny, grön och feministisk regering – där vi tar tag i problemen på allvar.

Magda Rasmusson Språkrör Grön Ungdom
Gunvor G Ericson, (MP) gruppledare och jämställdhetspolitisk talesperson

Publicerad på Nyheter24.