Att vara alliansens gröna röst är ingenting att skryta om

Vi är och förblir alliansens gröna röst skrev Hanna Wagenius i sin replik till mig den 8 maj. Det må förvisso vara sant, men det är tyvärr ingenting att skryta om. Tvärtom borde den röst i alliansen som menar sig vara grön skämmas över de åtta åren som passerat. 

Det stämmer att det skett en positiv utveckling på vissa områden. Vindkraften är ett tydligare inslag i Sverige nu än för åtta år sedan, men när detta är en av de främsta framgångarna tyder det på att det inte hänt särskilt mycket. När vindkraftsandelen av all el i Europa beräknas vara 14 procent 2020 beräknas andelen bara vara 8 procent i Sverige. Kanske är inte det särskilt konstigt när regeringens mål för förnyelsebart under samma period bara är 50 procent. Det låter förvisso mycket, men så hade vi 48 procent förnyelsebar energi till att börja med.

Faktum är att den gröna rösten i alliansen vikt ned sig och inte blivit mycket mer än bara en röst, inte en maktfaktor.
Vi i Miljöpartiet ser ett behov av en kraftig omställning i energisektorn och en kraftig omställning av infrastrukturen för att nå klimatmålen. Därför vill vi satsa på 100 procent förnyelsebar energi för att det är långsiktigt hållbart och för att göra oss oberoende av ryskt uran och rysk olja. Vi lyssnar på forskarna som säger att framtidens infrastruktur inte kommer att kretsa kring personbilar och väljer därför att bygga en infrastruktur som kretsar kring mötesplatser för människor. Det innebär kraftfulla satsningar på järnväg, kollektivtrafik och i vissa fall bilfria innerstader. 

Till skillnad från Centerpartiet kommer vi inte helt kompromissa bort våra gröna förslag om vi hamnar i regeringsställning. Vi vill mer än bara vara en röst, vi vill vara en drivande kraft för förändring.

Magda Rasmusson
Grön Ungdom

Publicerad i VLT som svar till denna.

Lämna en kommentar