En kväll i Husby

Har under senaste halvåret besökt flera verksamheter i Järva-området. De allra flesta man pratar med menar att situationen har blivit mer otryggt de senaste åren, mycket går att koppla till en ökad droghandel som kopplas till en liten grupp människor men drabbar nästan alla.

Igår kväll var det dags för att vara i Husby tillsammans med polisen. Träffade ungdomar, butiksägare, nattvandrare, fältassistenter, ungdomsvärdar och besökte två ungdomsgårdar. Mina tankar, många sen innan som bekräftats igen men också nya:

Vad vi behöver mer av:

1. Ökad polisnärvaro. Istället för att styra polisen med kvantitativa mått, av typen ”x antal alkotester”, så är synlighet lokalt och snarare det kvalitativa arbetet det viktiga. Att gå runt och prata med ungdomar, butiksägare, nattvandrare, folk i centrum osv. På så vis stärks relationerna och förtroendet. Ett stort problem är dels att folk inte anmäler brott/inte vittnar.

På det här sättet kan man få information lättare och dessutom minska brotten direkt. Men också att allt för många känner sig förbisedda av polisen och samhället, till exempel de butiksägare som under lång tid är vana vid att utsättas för mindre eller större brott i princip dagligen. Detta visar att man ser deras situation och tar den på allvar.

2. Sociala insatser. Här krävs en socialtjänst som mycket tidigt kan gå in i familjer där barnen riskeras dras in i kriminalitet (eller far illa på annat sätt).Man bör också titta på t. ex. Solnas arbete med att placera barn på SiS-hem, om inga andra sätt finns för att avbryta deras våldsspiral.

Sociala insatser är helt avgörande även för dem som redan har dragits in. Pratade med flera unga män som hade kriminell bakgrund men som inget annat ville än att ha ett jobb och en lägenhet, men med brottsregister och Kronofogdsanmärkningar är det i princip omöjligt. Får de inget alternativ ökar risken för återfall markant.

3. Någon typ av plats för de unga vuxna som idag hänger i centrum och bidrar till att inga andra vågar hänga där. Vi i Svenska Bostäder ska renovera hela Husby centrum utifrån en feministisk stadsplanering. Centrum måste vara tryggt för alla!

4. Skolan måste fungera. En no-brainer men tål att betonas. Den lilla grupp som står för kriminaliteten har i nästan alla fall misslyckats med skolan. Droghandel och liknande blir ett sätt att skaffa sig både social status och pengar. Vissa är dessutom starka ledare som får med sig folk – tänk om de hade använt det till annat än att rekrytera nya kriminella?

5. Fler förebilder. En ung kille jag träffade menade att det är en övervikt av typen förebilder med tuff/kriminell bakgrund som lyfts fram. Det är viktigt för en liten grupp men de allra allra flesta kommer inte begå ett brott och de behöver se att det finns många andra vägar fram för dem. Man ska inte behöva ta omväg via kriminalitet för att bli en ”mot alla odds”-förebild. Kanske kan man ha öppna träffar eller på skolan där man bjuder in dem som vuxit upp på Järva och idag gör saker att inspireras av.

6. Stötta civilsamhället. Görs redan men kan alltid bli bättre. Finns många positiva krafter i form av nattvandrare, poesikvällar, läxhjälp, tjejnätverk osv. Kan vi ytterligare underlätta för dem är det bra.

7. Övervakningskameror. Framför allt i centrum hade det underlättat för att hindra brott mot t. ex. butiker. En butiksägare jag träffade hade på en vecka blivit utsatt för ett rån och två attacker där man kört in en bil i dörren och stulit saker. Inte märkligt att han svarade ”Det ska bli skönt” på frågan om vad han kände inför att nu lämna Husby.

Vad vi behöver mindre av:

1. En känslodriven debatt som ofta handlar mer om att plocka politiska poäng än att göra situationen bättre. Varken den som säger att mer poliser bara är ett sätt att svartmåla förorten eller den som säger att man bara ska låsa in kriminella har rätt. Vi behöver både se till att brott aldrig ska löna sig, så att befolkningen känner att deras situation tas på allvar, men också kunna ge dem som väl hamnat där ett annat liv. Det handlar inte om att dalta utan om att vara pragmatisk.

Det mest återkommande människor säger, som så ofta när man besöker ställen som har mycket kriminalitet, var hur trött man är på kriminaliteten och också den dåliga bilden av Husby eller andra områden. Det är människor med drömmar som vilka som helst. De förtjänar bättre och vi måste kunna bättre.

Annonser

Avgångstal RÅM 2016

Hölls den 12 februari 2016 på Grön Ungdoms riksårsmöte i Borås.

 

En av de första sakerna jag gjorde i Grön Ungdom var att tillsammans med 50 andra medlemmar åka till klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Två saker hände. Vi stoppades första dagen av den danska polisen för att vår buss bröt Köpenhamns miljöregler och förhandlingarna bröt ihop totalt. Därför är jag också så glad att bland det sista jag får göra i Grön Ungdom är att fira att vi, bland annat tack vare Åsa Romson i förhandlingarna, nyligen klubbade världens första globala klimatavtal i Paris!

 

Ja, i 7 år har Grön Ungdom varit mitt liv, mitt hjärta och min själ. På många sätt är världen en mycket bättre plats idag än när jag gick med. Priset på solenergi har halverats, Tesla revolutionerar batteriindustrin och det blir lättare och lättare att analysera DNA så att vi kan bota fler sjuka. Herregud – när jag gick med i Grön Ungdom hade folk inte ens Tinder!

 

Men medan det i teknikens värld är högsommar känns politiken för oss som kämpar för mänskliga rättigheter allt mer som en utdragen, mörk höst.

 

När jag var ny medlem pratade alla om klimatet, Sverigedemokraterna satt inte ens i riksdagen och det absolut trendigaste du kunde vara – det var att vara miljöpartist.

 

Idag breder istället populismen och rasismen ut sig över Europa. Istället för möjligheter möts människor av murar.

 

Även här i Sverige har politiken på flera sätt blivit mörkare. För varje steg Moderaterna tar från öppna hjärtan till stängda dörrar för de som flyr tycks Socialdemokraterna vilja följa efter. I ett sådant politiskt landskap är det inte längre lätt att vara grön.

 

Den senaste utvecklingen i migrationspolitiken är en stor sorg för oss alla. Jag vet att flera av er har funderat mycket den senaste tiden på om politik generellt, och kanske också Miljöpartiet, är rätt för er. Jag kan förstå det. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på Hungerspelen och på vad Haymitch säger till Katniss innan en av slutstriderna: ”Kom ihåg vem den verkliga fienden är” – den finns inte bland oss gröna!

 

För har jag lärt mig en sak de här åren är det att politik i slutändan är en kamp om makt – får någon mer får någon annan mindre. Valet 2018 närmar sig med stormsteg – då behöver vi vara en stark och enad rörelse. I det läget är jag helt övertygad – det finns ingen annan rörelse jag hellre vill ska forma vår framtid än Grön Ungdom och den gröna rörelsen!

 

Det är nämligen inte en slump att det är just Grön Ungdom Härnösand som bjuder in ensamkommande flyktingbarn på pizzakväll – och dessutom värvar 20 av dem.

 

Inte heller att det är Grön Ungdom i Stockholmsregionen som lyfter psykisk ohälsa bland unga och driver på Miljöpartiet för en bättre vård.

 

Och är någon egentligen förvånad över att det är medlemmar från Grön Ungdom Växjö och Lund som cyklade till klimattoppmötet i Paris?

 

Vet ni, jag träffade faktiskt en medlem i MUF för ett tag sen som när jag berättade om att vi skulle åka 70 medlemmar till Cop sa ”vadå – till mataffären?”

 

Ja, kära vänner. Vi samlas här i en speciell tid. Grön Ungdom fyller trettio år, vi klubbar vårt första politiska program och vi har mer än 5500 medlemmar! Vi har förändrat Miljöpartiet med allt ifrån täta städer och gratis preventivmedel till förändrat reseavdrag och mer pengar till klimatbistånd – och framför allt: MUF och SSU borde känna sig hotade – vi sätter nu upp målet om att bli 10 000 medlemmar till efter nästa val – och det kommer vi klara!

 

Allt det här är långt ifrån min förtjänst. Mona Sahlin sa en gång att en del personer blir partivänner. Andra är vänner. Jag vill börja med att säga tack till dig Lorentz. Du är min ständiga kompanjon både i och utanför politiken. Tack för att du alltid har trott på mig – utan dig hade jag aldrig stått här. Tack Carolina Bruseman för att du är en av de mest pålitliga och förlåtande människorna jag har träffat. Tack också till alla förbundsstyrelseledamöter som jag fått jobba med de här åren och som sliter så hårt för det här förbundet. Men framför allt: tack till alla er här inne! Att ha fått jobba tillsammans med er och att ha fått företräda er i 3 år har varit ett sant privilegium!

 

När ni nu ska skriva nästa kapitel i Grön Ungdoms historia vill jag skicka med tre saker:

  1. För det första: Tro på alla unga i det här landet! Det tog flera år innan jag vågade gå med i Grön Ungdom – jag hade egentligen bestämt mig redan i åttan men var så övertygad om att jag var för oerfaren för att våga gå dit att jag väntade till mitten av gymnasiet. Vi vet inte – den man minst anar kan bli Sveriges framtida statsminister och det är därför som ni måste fortsätta se målet att växa och få med er fler som Grön Ungdoms främsta uppgift!
  2. För det andra: Ta hand om våra äldre medlemmar – det säger jag inte bara för att är orolig för Lorentz framtid. Nej, men så här är det: Vi har blivit mycket bättre på att sänka trösklarna och få med oss fler – men vi har misslyckats med att behålla den som varit medlem i några år. Ett förbund som ska företräda en hel ungdomsgeneration måste vara givande och utmanande betydligt längre tid än idag!
  3. För det tredje: Efter regn kommer alltid solsken – i alla fall utanför Göteborg. Glöm inte att precis som att det kan gå fort utför kan det vända och gå i en ljusare riktning precis lika snabbt igen. Det var inte mer än två år sedan vi firade att vi var andra största parti i EU-valet – det kan vi bli och det kommer vi bli igen.

Så, tro på alla unga, ta hand om alla medlemmar, våga tro på framtiden.

 

Innan jag går ner härifrån och blir en helt vanlig gräsrot igen vill jag bara säga en sak till: Vi har bara en liten stund här på jorden. Gör det bästa av den. Ni behövs!

 

Tack för allt!

På plats i Almedalen!

IMG_2892

Sen igår är jag på plats i Almedalen för möte med förbundsstyrelsen och sen fem dagar av debatterande, panelsamtal, utfrågningar och möten med kul folk. 18 grejer offentliga grejer blir det allt som allt – kom gärna och lyssna!

29 juni:

Bättre mottagande av nyanlända elever i skolan

Tid: 09:30-10:30. Arrangör: Forskningsinstitutet för Digital Didaktik, Studi.se, Ungdomsbarometern. Plats: Residenset, Strandgatan 1. Andra medverkande: Betty Malmberg, Moderaterna. Linda Castell, Projektledare mottagning nyanlända elever, Linköpings kommun. Carina Bergman, Studiehandledare, Borås stad. Oscar Semb, Lärare studiehandledare föreläsare, Trollhättan stad. Hülya Basaran, Lärare för nyanlända, Trollhättan stad.

Generationskrock – vilket ledarskap krävs idag och i framtiden?

Tid: 10:30-11:30. Arrangör: Västsvenska Handelskammaren. Plats: Campus Gotland, lokal E31. Andra medverkande: Elisabeth Svantesson, arbetsmarknadspolitisk talesperson, Moderaterna. Charlotte Ljunggren, vd, Landvetter Flygplats. Alice Teodorescu, politisk redaktör, Göteborgs-Posten. Stina Olén, projektledare, Västsvenska Handelskammaren. Ingrid Pousard, projektledare, Västsvenska Handelskammaren.

Limbo i Sverige – om asylsökande utan rättigheter.

Tid: 15:00-16:00. Arrangör: Socialdemokrater för tro och solidaritet, Migrationspolitiska S-föreningen, ABF Gotland. Plats: Vårdklockans kyrka, Adelsgatan 43. Andra medverkande: Adam Hedengren, Samtalsledare, Migrationspolitiska S-föreningen. Joe Frans, Konsult fd riksdagsledamot fd ordf FN:s arbetsgrupp för personer med afrikanskt ursprung, samt styrelseledamot Socialdemokrater för tro och solidaritet. Tina Vasiliou, Jurist med fokus på migrationsrätt. Roland Utbult, Riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson, Kristdemokraterna.

Samtal inför statsminister Stefan Löfvens tal och analys efter talet

Tid: 18:30-20:00. Arrangör: Dagens Nyheter. Plats: DN-tälter, Cramérgatan. Andra medverkande: Peter Wolodarski, chefredaktör, Dagens Nyheter. Ewa Stenberg, politisk kommentator, Dagens Nyheter. Hanne Kjöller, ledarskribent, Dagens Nyheter. Viktor Barth-Kron, politisk krönikör, Dagens Nyheter. Mats J Larsson, programledare, Dagens Nyheter.

30 juni:

Integration på lokal nivå – vad kan civilsamhället göra?

Tid: 09:00-09:45. Arrangör: Företagarna. Plats: Hästgatan 2. Andra medverkande: Günther Mårder, vd, Företagarna. Monica Lindstedt, ordförande, Företagarna. Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare, Röda korset. Pernilla Landin, verksamhetsledare Källan Fisksätra, Svenska kyrkan. Said Abdu, riksdagsledamot, Folkpartiet. Sohrab Fadai, regionchef Företagarna Dalarna analytiker MIKLO. Catharina Bildt, moderator.

Vad vill Miljöpartiet med funktionshinderspolitiken?

Tid: 12:00-12:20. Arrangör: Handikappförbunden. Plats: Skeppsbron, H115. Andra medverkande: Mikael Klein, Handikappförbunden.

Poddradio om byggemenskaper

Tid: 14:00-14:30. Arrangör: Föreningen för byggemenskaper. Plats: Visby hamn, båten FREEDOM. Andra medverkande: Teo Strömdahl Östberg, Ordförande jagvillhabostad.nu, Staffan Schartner, Ordförande i Föreningen för Byggemenskaper.

Vägen till arbete för personer med funktionsnedsättning

Tid: 15:30-16:30. Arrangör: Föräldrakraft. Plats: Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan 2. Andra medverkande: Elisabeth Sandlund, moderator. Ali Esbati (V). Per Lodenius (C). Penilla Gunther (KD). Anneli Karlsson (S). Jenny Petersson (M). Bengt Eliasson (FP). Paula Bieler (SD).

1 juli:

Ungdomsduellen – ungdomsförbunden i debatt

Tid: 13:00-13:30. Arrangör: Dagens Nyheter. Plats: Dagens Nyheters tält, Cramérgatan, H321. Andra medverkande: Gustav Kasselstrand, ordförande, Sverigedemokratisk ungdom. Mats J Larsson, moderator, Dagens Nyheter.

Hur bör framtidens arbetsförmedling organiseras?

Tid: 13:30-15:30. Arrangör: Arbetslivsresurs AB, Radix Kompetens AB, Ingeus AB, Work for you AB. Plats: S:t Hans Café, S:t Hansplan 2. Andra medverkande: Ylva Johansson, Arbetsmarknadsminister, Socialdemokraterna. Roger Haddad, Riksdagsledamot, Folkpartiet. Fredrik Christensson, Riksdagsledamot, Centerpartiet. Tomas Tobè, Riksdagsledamot, Moderaterna. K G Bergström, Moderator.

2 juli:

Makten över tanken

Tid: 08:30-09:30. Arrangör: LO. Plats: Hamnplan 5. Andra medverkande: Tobias Gerdås, moderator. Anders Lindberg, Aftonbladet. Alice Teodorescu, Göteborgs-Posten. Sara Skyttedal, ordförande KDU.

Debatt-SM om jobben

Tid: 10:00-11:30. Arrangör: TCO. Plats: Hästgatan 1. Andra medverkande: Sara Skyttedal, Förbundsordförande, KDU. Ellinor Eriksson, Förbundsordförande, SSU. Rasmus Törnblom, Förbundsordförande, MUF. Eliza Kücükaslan, Företagsledare och social entreprenör. Behrang Miri, Musiker programledare och samhällsdebattör. Hannes Hervieu, Kommunikationsstrateg, C. Patrik Nilsson, Samhällspolitisk chef, Företagarna.

Så ska staden byggas – om nästa generation får bestämma

Tid: 11:30-11:45. Arrangör: Fastighetsägarna. Plats: Resturang Burmeister. Andra medverkande: Tomas Ernhagen, moderator.

Debatt-SM om skolan

Tid: 13:30-15:00. Arrangör: Lärarnas Riksförbund, Sveriges Elevkårer. Plats: Hästgatan 1. Andra medverkande: Linda Nordlund, förbundsordförande, LUF. Sara Skyttedal, förbundsordförande, KDU. Daniel Riazat, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson, Vänsterpartiet. Sara Yazdanfar, SSU. Hanif Bali, riksdagsledamot. Alfred Askeljung, förbundsordförande, Centerstudenter. Jesper Bengtsson, chef, tankesmedjan Tiden.

Allas ansvar eller särskilt ansvar för vissa – vilka idéer har partierna för flyktingmottagandet?

Tid: 15:30-16:30. Arrangör: Södertälje kommun. Plats: Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan 2. Andra medverkande: Boel Godner, Kommunstyrelsens ordförande, Socialdemokraterna. Hanif Bali, Riksdagsledamot, Moderaterna. Johanna Jönsson, Riksdagsledamot, Centerpartiet. Roger Haddad, Riksdagsledamot, Folkpartiet. Daniel Riazat, Riksdagsledamot, Vänsterpartiet. Marita Lärnestad, Kommunalråd i opposition, Moderaterna. Carina Ohlsson, Riksdagsledamot, Socialdemokraterna. Catharina Bildt, Moderator.

3 juli:

Utfrågning hos Expressen

Tid: 10:30-10:45. Arrangör: Expressen. Plats: Donners plats.

Effektiv integration – så får vi 110 000 fler i arbete

Tid: 11:00-12:15. Arrangör: Almega. Plats: Strandvägen 4. Andra medverkande: Nicklas Matsson, Moderator. Elcim Yilmaz, grundare Sverige 3-0. Azita Shariati, Sverige-vd, Sodexo. Payam ”Peppe” Boroodjeni, Fryshuset. Alice Teodorescu, politisk chefredaktör, GöteborgsPosten. Li Jansson, Almega. Tobias Baudin, vice ordf, LO. Johanna Jönsson (C), Talesperson för integrations- och migrationsfrågor.

Rasismen i offentligheten – vad säger politikerna?

Tid: 13:00-14:30. Arrangör: Uppsala universitet, Föreningen Antirasistiska akademin – ArA. Plats: Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3. Andra medverkande: Irene Molina, Professor i kulturgeografi, Uppsala universitet. Adrian Groglopo, Aktivist ordförande ArA, Antirasistiska akademin. Margaret Gärding, Politiker, Feministiskt inititiativ F!.

Tal på Sparbankernas mingel i Almedalen

Tid: 17:30-18:30. Arrangör: Sparbankernas riksförbund. Plats: i trädgården på Strandgatan 17. Andra medverkande: Rozgar Watmani, förbundssekreterare, SSU. Rasmus Törnblom, förbundsordförande, MUF. Magnus Ek, CUF:s förbundsordförande. Moderator: Beata Wickbom, digital strateg och grundare, HejDigitalt!.

Feministiska aktioner ska prisas, inte skuldbeläggas

Valet är över, det är nu vi kan jobba feministiskt internt. Jag har tidigare skrivit om hur vi inte får låta män bli inofficiella valberedningar i MP.

Så här på internationella mansdagen tänkte jag lyfta ett annat exempel på ojämställdhet i vårt parti. Vilken dag kan vara bättre än idag till att ifrågasätta mäns makt? På ledarplats uppmärksammar Sakine Madon hur miljöpartisten Ellika Nordström har utsatts för ett flertal härskartekniker. Ett exempel är när Ellika stått upp för kvinnors rätt att bada topless på badhus, något som borde vara självklart i en jämställd värld där kvinnors kroppar inte skambeläggs och översexualiseras. Istället för att backa upp Ellika för detta briljanta tilltag fick hon höra hur hon ”skämt ut partiet”.

Att en ung kvinna, eller någon överhuvudtaget, bemöts på detta sätt i ett feministiskt parti gör att jag skäms. Jag hoppas att detta aldrig upprepas och att MP Umeå tar sig en rejäl funderare över agerandet.

Låt inte männen bli inofficiella valberedningar!

Det stora valet är över – men många val återstår. Tusentals uppdrag ska tillsättas närmsta tiden med allt ifrån bolagstyrelser till nämnder och kommunstyrelser. Här har vi ett ansvar att som feministiskt parti ha en bra representation och undvika en situation där männen blir inofficiella valberedningar.

I våras modererade jag ett samtal hos Grön Ungdoms mentorskapsprogram. Temat var hur det är att vara kvinna i politiken i allmänhet och i Miljöpartiet i synnerhet. Paneldeltagarna var kvinnor på toppositioner inom MP och i princip samtliga nämnde att en sak som varit avgörande för att de har tagit sig dit de är idag är att någon pushade dem. Jag har redan tidigare skrivit om hur avgörande det var för min språkrörskandidatur, där en fråga inte räckte utan snarare konstant tjat i några månader.

En av de första frågorna jag ställde till deltagarna var ”Var det någon av er som fick frågan av en kvinna eller var det bara män?”. Tystnad.

Vi enades ganska snart om att det i den absoluta majoriteten av fall rörde sig om att män står för den inofficiella rekryteringen. På många andra håll leder detta också till att det mest är män som kandiderar. Det finns nog garanterat den tendensen i MP också. Men det verkar ändå vara många män som ser till att kvinnor kandiderar och tar viktiga uppdrag. Gott så.

Men att i princip ingen av oss, alla med höga positioner inom MP, hade tagit oss dit för att kvinnor sa åt oss/tjatade/pushade/hjälpte oss får mig att inse att vi har ett jobb att göra. För även om valberedningen sen kommer in och vi i slutändan har fantastiskt många kompetenta kvinnor på olika håll så är det helt avgörande att de ens kandiderar. Och om det bara är män som lyckas få folk att kandidera, ja då blir de ju i praktiken en inofficiell valberedning.

Jag har tänkt på det mycket under min tid i politiken, den stora utmaningen är inte sådant som går att reglera i stadgar och liknande, utan rör de inofficiella sammanhangen. Så fort saker och ting är uppstyrda, är det hyfsat jämställt. Men i andra sammanhang, som luncher/spontana kampanjgrupper/AW:s och liknande, där i praktiken mycket lobbyarbete pågår, så dominerar männen. Det saknas liksom en infrastruktur för kvinnor som tar in kvinnor i gemenskaper.

Det finns nog många olika anledningar. En som ligger nära till hands är rädslan för konkurrens. Att en som kvinna känner det liksom bara finns ett bestämt antal platser för kvinnor, och om jag nu har en vågar jag inte riskera bli av med den genom att ta in en till kvinna. Eller helt enkelt att en inte har verktygen eller modet. Det hela blir förstås en ond cirkel. Förebilder saknas och då har också andra svårare att ta efter.

Så hur tar vi oss ur detta?

Bryt ordningen, agera själv. Rent ideologiskt tar det emot att säga det, men helt ärligt, vi har all möjlighet att förändra, speciellt vi som sitter på höga positioner. Jag hade gärna sett att det gick att lagstifta bort patriarkatet, men som alla mellanmänskliga problem så kommer det krävas daglig kamp.

Kvinnor måste bygga upp sina egna nätverk, bonda med varandra och lyfta varandra. Då inser en också att vi inte konkurrerar mer med varandra än med några andra. Här kommer därför mina 5 bästa tips:

  1. Fundera vem du RT:ar, vems status du gillar och vilkas artiklar du creddar.
  2. Luncha bara med kvinnor i en månad (eller nåt). Kollade i min egen kalender en dag och blev helt bestört. Skrev därför ner tio kvinnor jag ville luncha med och uteslöt männen ett tag. I början tänkte jag mycket på hur jag skulle motivera varför jag frågade om nån ville ses. Typ: ”Ska jag hitta på nåt projekt jag behöver input till eller nåt?”. Men sanningen är den att det inte behövs specifika anledningar till att ses. De officiella bitarna är kvinnor ofta duktiga på, det är ju just de inofficiella sammanhangen som är underutnyttjade.
  3. Ät middag med endast kvinnor. Prata om politik, strategier och fundera över vilka ni vill se på vilka poster.
  4. Bestäm dig, gärna tillsammans med andra kvinnor, för vilka ni vill se på nån speciell position. Ge er inte i första taget, ni kommer säkerligen få ett tvekande nej. Ligg i och var där för personen. Uppmuntra, driv på, ligg i. Folk ger med sig, I promise.

Förutsättningarna finns i Miljöpartiet. Så kavla upp ärmarna, ring en vän och så formerar vi ett bra motstånd till patriarkatet och lägger en bra grund för framtiden.

Normer och krav ökar den psykiska ohälsan

I förra veckan startade Aftonbladet igång kampanjen #otillräcklig som öppnade dörren till den ofta så skambelagda känslan av att inte duga och räcka till. Otillräckligheten i samhället håller på att bli ett folkhälsoproblem då den psykiska ohälsan bland unga växer och allt fler drabbas av depression och ångest.

Den psykiska ohälsan bland unga har ökat dramatiskt de senaste trettio åren, enligt Socialstyrelsens underlagsrapport ”Psykisk ohälsa bland unga” från förra året.


Allt tyder på att ökningen kommer att fortsätta. Siffrorna visar att 7 % av männen i ålder 18-24 år respektive 10 % av kvinnorna i samma ålder har någon gång ätit SSRI-preparat eller kommit i kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård.

Det är framför allt depressioner, ångestsjukdomar och missbruk som drabbar de unga. Att i ung ålder redan ha upplevt ångest och oro och behöva behandling för detta gör det svårare för unga att etablera sig i samhället vilket i sin tur kan leda till livslångt psykiskt lidande.

Det har alltid varit tufft att vara ung men varför mår så många unga extra dåligt i dag? Vi vet att unga utsätts för väldigt stora krav i dag samtidigt som skolan fokuserar mer på betyg än hälsovård och arbetsmarknaden erbjuder få jobb till unga.

Miljöpartiet vill satsa på skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin för att motverka och förebygga ungas psykiska ohälsa, som särskilt drabbar tjejer, rasifierade och hbtq-personer. Normkritik är en bristvara i dagens skola och därmed lider många unga som känner att de inte får plats inom de rådande normerna, Tjejer som känner sig otillräckligt smala, rasifierade som känner sig otillräckligt vita och hbtq-personer som känner sig otillräckligt hetero eller könsbundna. Miljöpartiet vill få in mer normkritik och genuspedagogik i skolan och därför vill vi införa ett nationellt centrum för normkritisk pedagogik. Vi vill även införa en lag mot den sexistiska reklam som befäster könsnormer.
Vi behöver även ta tag i och motarbeta det utspridda näthatet, som är vår tids stora mobbingarena, genom att göra det enklare att utreda näthat. Vi vill utbilda så kallade nätvandrare som är vuxna som stöttar unga på internet.

För att förbättra situationen för de unga som redan mår psykiskt dåligt vill vi avsätta mer resurser för att bygga ut så kallade mellanvårdsformer där kvalificerad behandling kan ges utan att inläggning på sjukhus krävs. Vi vill även att vårdcentralerna erbjuder mer samtalsterapi för att behandla lättare psykisk ohälsa och att anhöriga till unga med psykisk ohälsa involveras och görs delaktiga i utformningen av vård och behandling. Det är ofta människor runt omkring som har en avgörande roll för hur väl patienten kan tillfriskna.

Som kvinnor med höga positioner inom politiken födda på 60- respektive 90-talet utsätts vi också för höga krav från vår omgivning och vi har båda erfarenheter av att känna oss nästan kroniskt otillräckliga. Normer och krav finns förstås också i vår politiska vardag. Att prata om det, stötta varandra i kollegial ”#goodenough-anda” fungerar bra i det privata. För strukturell förändring behövs däremot en politik som prioriterar normkritik, satsningar för att förebygga psykisk ohälsa och stress bland unga och som i högre utsträckning tar den psykiska ohälsan bland unga på allvar.

Annica Hjerling, riksdagskandidat Stockholms län
Magda Rasmusson, språkrör för Grön Ungdom

Publicerad på Nyheter24.

MP eller SD? Du väljer!

Förändring har genom historien startat bland ungdomar. Många av våra föräldrar kan berätta om fredsrörelser, feministiska vågor eller kärnkraftsmotstånd. Vår generation måste ställa sig frågan vilka vi vill vara. Vi unga kan nämligen bli det som avgör vilket det tredje största partiet ska vara i svensk politik – Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna?

Vår generation må vara en brokig skara med olika politiska uppfattningar men det som förenar oss är att vi alla är födda i en tid när vi står inför helt nya utmaningar än tidigare.

Vi är uppvuxna i en globaliserad värld där nationsgränserna många gånger känns mer som historiska reliker än något som borde stoppa en från att plugga, resa eller bli kär i någon från ett annat land. Klimatutmaningen liknar inget annat människan ställts inför och vi ska se till att steget in i 2000-talet handlar om att utveckla förra seklets uppbyggnad av välfärdsstaten men utan fossila bränslen. Den nya feministiska vågen har drivits av unga. Vi vill ha en värld där alla får vara dem de är och inte hindras av sunkiga normer.

Vi står helt enkelt inför uppgiften att skapa ett nytt Sverige. Därför ser också våra partisympatier olika ut än i andra åldersgrupper. Allt för länge har dock stödet till SD legat som en stor glädjedödande filt över vår generation. Men något verkar hända.

”Denna bild över förstagångsväljare är otäck”, twittrade Erik ”järnröret” Almqvist när SD endast fick 5 procent av förstagångsväljarna i Europaparlamentsvalet i maj. Reaktionen visar hur valresultatet måste ha kommit som en kalldusch för de sverigedemokratiska partistrategerna. Länge har de unga varit SD:s främsta tillväxtkälla.

Att rasismen fick kalla handen av de unga blev ännu mer tydligt när Miljöpartiet blev största parti, och Fi kom på andraplats. Men ändå var jag och många med mig ändå ganska rädda för att detta var ett undantag. Det låga valdeltagandet i EP-valet missgynnar generellt SD. Men nu tyder mycket på att något har skett.

I senaste mätningen från Novus hamnar SD på endast 5 procent bland unga väljare – mer än en halvering sedan senaste mätningen. Miljöpartiet placerar sig som andra största parti. Helt nya framtidsutsikter anas.

Men än är det inte avgjort. Riksdagsvalet är knappt två veckor bort och det här valet handlar inte bara om vilka som får bilda regering utan också om vilket som blir det tredje största partiet – Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna? Vi unga kan vara det som avgör.

Efter en sommar av lika täta nyheter om flyktingkatastrofer och döda på Medelhavet som nya fall av extremväder, som blir allt vanligare med klimatförändringarna, är svaret för mig tydligare än någonsin.

Vi kan bli den generation som kommer kunna berätta för våra barn och barnbarn att vi valde bort trångsyntheten, hatet och rasismen en gång för alla och istället var antirasismen, feminismens och hållbarhetens främsta fanbärare. Låt oss vara det.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Publicerad på Nyheter24.