Ge tjejer under 26 gratis preventivmedel

När p-piller kom ut på marknaden på sextiotalet var det ett viktigt steg för kvinnors frigörelse. Sverige har också länge setts som ett föregångsland inom sexuell och reproduktiv hälsa. Nu behöver vi ta nästa steg. Vi vill alla tjejer under 26 år får rätt till gratis preventivmedel.

Idag ser det väldigt olika ut över landet vilka preventivmedel och till vilken kostnad tjejer får preventivmedel. Landstingen och regionerna har olika regler för preventivmedel till unga, vad det kostar och vilka preventivmedel som erbjuds subventionerat. På Gotland kostar exempelvis insättning av en p-stav 1 000 kronor medan i Norrbotten är alla preventivmedel gratis för tjejer under 26 år.

Det största problemet är att urvalet av subventionerade preventivmedel är alldeles för litet. Trots att det finns många olika preparat blir skillnaden mycket stor i pris beroende på om just det preparat som passar en själv finns med på landstingens lista över subventionerade läkemedel. Om det preventivmedel som passar en själv inte står med på denna lista så måste man bekosta det själv, vilket kan handla om tusenlappar per år.

Tusentals unga tjejer tvingas idag välja mellan det billigaste alternativet, och då riskera att behöva stå ut med svåra biverkningar, eller betala dyrt för något som fungerar bra. Ett scenario är också att preventivmedel väljs bort helt och hållet. Att ens fysiska och psykiska välmående blir en fråga om privatekonomi tycker vi i Miljöpartiet och Grön Ungdom är helt oacceptabelt.

Sexuell hälsa och tillgången till bra och säkra preventivmedel är för oss en viktig feministisk fråga. Dels för att unga tjejers psykiska ohälsa redan är sämre än övriga befolkningen. Men också för att rätten till den egna kroppen är en grundbult i ett jämställt samhälle. Pengar får aldrig vara ett hinder för ungas möjligheter att skydda sig mot könssjukdomar eller oönskade graviditeter.

Inget preventivmedel passar alla. Därför är det viktigt att unga och de som förskriver gemensamt ska kunna komma fram till vad som passar ens livssituation bäst. Preventivmedel på lika villkor är också något Svenska Barnmorskeförbundet driver på för, som kritiserat de nya riktlinjerna hårt.

Miljöpartiet vill därför att staten ska ta ett ansvar för att unga i hela landet får valfrihet när det gäller preventivmedel, och att dessa erbjuds kostnadsfritt.

Vi tar ungas tjejers situation på allvar och vill lyssna till professionen. Då är kostnadsfria och valfria preventivmedel till unga är en självklarhet. Sverige behöver hitta tillbaka till sin ställning som föregångsland inom sexuell och reproduktiv hälsa.

Åsa Romson, språkrör Miljöpartiet
Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Publicerad på Nyheter24.

Magplask när Borg försöker surfa på den feministiska vågen

Feminismen har sköljt över Sverige de senaste månaderna. Nyligen arrangerades Nordiskt Forum i Malmö – den största samlingen för kvinnors rättigheter på 20 år. Anders Borg gör ett försök att surfa på den feministiska vågen genom att presentera sin syn på de viktigaste feministiska åtgärderna. Han gör ett fullkomligt magplask. Här är hans förslag:

1. Budgetöverskott och ordning och reda i de offentliga finanserna

2. Det ska löna sig att arbeta (jobbskatteavdrag)

3. RUT-avdrag

4. Diskutera utformningen av föräldraförsäkringen

5. Motverka könsmaktsordningen (genom jobbskatteavdrag)

Du kan behöva läsa dem igen. Det är nämligen väldigt oklart hur detta överhuvudtaget är feministiska förslag. Anders Borg och moderaterna verkar tänka att politiken de drivit de senaste åtta år helt plötsligt ska börja skapa jämställdhet, trots att utvecklingen under deras regerande pekar på motsatsen.

För det första är regeringens egen slutsats om den så kallade ”ordningen och redan i ekonomin” att den gynnar män. I finansplanen om effekterna av deras egen ekonomiska politik skriver de: ”Åtgärderna som föreslås eller aviseras i denna proposition leder till att mäns inkomster ökar något mer än kvinnors.”

Jobbskatteavdragen är en annan favorit för alliansen som tydligen ska lösa alla problem i samhället. Men med facit i hand är det rent av absurt att hänvisa till detta som en åtgärd för jämställdheten. Jobbskatteavdragen har gynnat män långt mer än kvinnor. Män har fått i genomsnitt 22 procent mer av skattesänkningen till sina plånböcker. Kvinnorna i vården och omsorgen betalar priset genom stressigare villkor och deltidsanställningar istället för heltid. Att kalla jobbskatteavdraget för feministiskt är bara ytterligare en ursäkt för att sänka skatterna.

Den fjärde punkten att diskutera utformningen av föräldraförsäkringen är lite oklar i sig. En diskussion utan viljeinriktning är inte mycket värd och det känns som att Borg försöker båda äta kakan och behålla den. En riktig feminist vågar säga vad den vill göra med föräldraförsäkringen.

Det går inte att surfa den feministiska vågen på en bräda byggd av skattesänkningar och tapetklister. Men Anders Borg och Moderaterna har ingen annan politik att erbjuda.

Vi i Grön Ungdom tror på att driva en feministisk politik på riktigt. Det är därför vi har det som en av våra två prioriterade frågor inför riksdagsvalet och det är därför vi har tagit fram ett antal feministiska förslag. Vi vill lagstifta om samtycke, en fråga regeringen låtit glömmas bort i utredningar. Vi vill förbjuda sexistisk reklam som förstärker negativa normer. Vi vill göra föräldraförsäkringen mer jämställd genom att dela upp den mellan föräldrarna och vi vill se en normkritisk sexualundervisning som handlar om mer än könssjukdomar och biologi.

Bara genom att driva feministisk politik på riktigt får man rätten att kalla sig för feministiskt parti.

Moderaterna försöker haka på trenden genom att inte komma med några förslag alls. Det är uppenbart att feminismen är en våg som Anders Borg överhuvudtaget inte brytt sig om att lära sig surfa på.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom
Sandra Fogelberg, ekonomisk talesperson Grön Ungdom

Publicerad i bland annat LT.

Fyra saker som MP inte får kompromissa om i regering

Miljöpartiet kan aldrig riskera att bli ett parti som sitter i regering utan att i praktiken påverka politikens inriktning. Därför måste vi inför höstens val vara tydliga med vilka frågor vi inte kan kompromissa om. För oss handlar det om ett hållbart transportsystem, en mer öppen migrationspolitik, en tydlig feministisk agenda och 100 procent förnybar energi.

I september står Sverige inför ett vägval. De senaste åtta åren har alliansen styrt och det är nu ser vi resultatet. En skola som lämnar unga utan framtidsutsikter, en bortglömd jämställdhetspolitik och ett havererat klimatarbete. Vi är övertygade om att en ny, grön regering behövs. Men att bara sitta i regering gör inte regeringen grön i sig. Egenvärdet för oss gröna har aldrig varit makten i sig, utan vad den används till. Därför måste en regering där Miljöpartiet ingår leverera grön politik.

Mycket talar för att den regering som väljs i september kommer bestå av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, med passivt stöd av ett eller flera små partier. En sådan regering kommer kunna uträtta mycket positivt. Men för oss gröna kommer en regeringsbildning även att bli en prövning som innebär kompromisser. Detta är också något vi har erfarenhet av. Vi tvingade socialdemokratin att gå med på en flyktingamnesti, vi har tidigare drivit igenom flera ambitionshöjningar inom miljöområdet och den senaste mandatperioden har vi suttit med och styrt i över 100 kommuner och nästan samtliga landsting.

Men vi har aldrig suttit i en regering förut. Och för att undvika den situation som alliansens småpartier nu befinner sig i måste vi vara tydliga. Miljöpartiet är ett av få partier som lyckas hålla blicken högt när det gäller vår ideologi och vision, samtidigt som vi inte tvekar kring att ingå pragmatiska kompromisser som leder till konkret förändring. Det visade vi när vi gjorde upp med alliansen om migrationspolitiken, med betydande förändringar som resultat. Samma metod måste vi ha inför valet; vi ska peka ut våra visioner och samtidigt komma med konkreta förslag som ger effekt redan under nästa mandatperiod.

Socialdemokraterna är ett parti som tidigare visat sig vara villiga att närma sig oss och är därför en naturlig samarbetspartner. Men vi är alltjämt olika partier som härstammar från olika ideologier, och på vissa viktiga områden håller vi därför inte med varandra. Vi i Grön ungdom ser framför allt fyra områden som är så viktiga att vi inte ser möjlighet till kompromisser:

1. Omställningen av transporterna. Transportsektorn är Sveriges akilleshäl när det gäller utsläpp av koldioxid. En tredjedel av våra totala utsläpp kommer från bilar, lastbilar och flygplan. Denna höga andel av våra utsläpp har alliansen inte varit intresserad av att minska, tvärtom har man fört en politik i motsatt riktning. Här krävs en ambitiös politik för att få till den helt nödvändiga omställningen. För det första måste järnvägen och kollektivtrafiken byggas ut, men minst lika viktigt är att bensinpriset fortsätter att höjas och att fler storstäder inför trängselskatter. Vidare måste de ekonomiska avtalen gällande stora motorvägsprojekt, exempelvis Förbifart Stockholm, omförhandlas och i vissa fall brytas. Dyra och ineffektiva motorvägar är oförenliga med de klimatmål Sveriges riksdag ställt sig bakom och är ingenting som en grön regering kan acceptera.

2. Sverige ska bli ännu mer öppet och humant. Under mandatperioden har flera viktiga steg tagits för att öka migranters rättigheter, tack vare migrationsöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och alliansen. Vi gröna är stolta över det arbete som genomförts men inte nöjda. För oss är det viktigt att vi inte nöjer oss med att stå emot en mer restriktiv migrationspolitik utan kräver ytterligare steg mot en öppen värld. Som nuläget ser ut är det extra viktigt att stå upp för arbetskraftsinvandringen, något som Socialdemokraterna velat begränsa. Vi behöver dessutom stärka rätten till asyl för HBTQ-personer och låta sjukdomsskäl och anknytning väga tyngre i asyllagen, även för vuxna. Vi kan inte acceptera en tillbakagång på migrationsområdet, politiken måste i stället bli ännu mer öppen.

3. En tydligare feministisk agenda. Jämställdhetsarbetet har stått still under alliansens tid vid makten. Till följd av de stora skattesänkningar som genomförts har inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat drastiskt. Kristdemokraterna har tillåtits cementera familjepolitiken, förslag för att ta tag i rättsväsendets misslyckande i våldtäktsfall har hänvisats till utredningshögen, och den psykiska ohälsan bland framför allt unga tjejer har ignorerats. Som riksdagens mest feministiska parti måste Miljöpartiet i regeringsförhandlingar vara väldigt tydligt med att det krävs en kursändring. En tredelning av föräldraförsäkringen, krafttag mot unga tjejers psykiska ohälsa och en förändrad våldtäktslagstiftning är tre reformer som är extra viktiga.

4. En omställning till 100 procent förnybar energi. År 2030 ska Sverige vara 100 procent förnybart. Det kräver att krafttag tas redan under nästa mandatperiod och att kärnkraftsreaktorer börjar stängas redan då. Kärnkraften är gammal, dyr och dysfunktionell och har ingen framtid i Sverige. Samtidigt har vi i Sverige unika förutsättningar att bli helt förnybara, något som gång på gång understrukits av bland annat Energimyndighetens före detta generaldirektör Tomas Kåberger. På denna punkt har Socialdemokraterna varit otydliga. Därför måste MP visa att vi inte backar från ambitionen om 100 procent förnybart. För att denna utmaning ska lösas krävs också starkare incitament för investeringar i det förnybara, därför behöver vi också bygga ut stödsystemen för vindkraft, solenergi och bioenergi.

Miljöpartiet kan aldrig riskera att hamna i samma situation som Centerpartiet och Kristdemokraterna, som gång på gång körs över och får offra sin egen politik för att hålla ihop ett politiskt projekt. Men då måste vi också vara tydliga med att vi inte framför allt är ute efter makten i sig. Vi vill ha till stånd en grön samhällsförändring.

Det är uppenbart att vi skiljer oss från Socialdemokraterna i flera avgörande frågor. En hållbar transportsektor, en öppen migrationspolitik, en tydlig feministisk agenda och ett helt förnybart energisystem är de områden där vi i Grön ungdom inte ser möjligheter till kompromisser. Då får vi också Sveriges första riktigt gröna regering.

Publicerad i DN 20/6-2014.

Syna Reinfeldt och Borgs feministiska dubbelspel

Medan Reinfeldt på bästa sändningstid varnar för hur feminismen kommer att drabba Sverige utropar Borg sig till feministen med stort F. M-ledningen spelar ett dubbelspel – för att kunna locka både feminister och sexister. 

I EU-valet blev det tydligt att de mest feministiska partierna gick framåt, med undantag för Sverigedemokraterna. Många gör nu analysen att mer jämställdhet behöver lyftas för att det egna partiet ska ha en chans att växa när den feministiska debatten blir allt hetare.

Dessa röster finns även inom Moderaterna. Där har bland annat företrädare för ungdoms- och studentförbundet uttalat att de vill lyfta mer jämställdhet (intressant nog tillsammans med miljö). Så hur reagerar den politiska ledningen?

Efter Miljöpartiets kongress, där Grön Ungdom drev igenom att feminism ska bli en av våra främsta valfrågor vid sidan av jobb, skola och klimat, så intervjuades Fredrik Reinfeldt i Agenda. I stället för att säga något om vilken feministisk politik han vill se, valde han att gå sexisterna till mötes. Han varnade för hur en feministisk revolution skulle ”drabba” Sverige, detta efter att ha sett en slogan från Grön Ungdoms kampanj.

Även efter intervjun har Reinfeldt fått frågor om hur han ser på feminism. Återigen väljer han att flytta fokus från jämställdhet till att försöka skrämmas med innebörden av en ”feministisk revolution”. Att detta mest är en strategi för att svartmåla Miljöpartiet blir tydligt eftersom han säkerligen har så pass kompetenta sakkunniga att han vet vad vår politik innebär. Men också för att han mig veterligen aldrig invänt mot till exempel den industriella revolutionen. Det tråkiga är att han lägger feminismen på offerbordet för att sänka sina motståndare.

Annat är det med Reinfeldts ständige vapendragare Anders Borg. Han skriver gladeligen artiklar om hur han är den rätte feministen och hur många viktiga framsteg som gjorts under alliansregeringen. Det är var han, och inte Reinfeldt, som representerade Moderaterna på Nordiskt Forum i Malmö i helgen, trots att nästan alla andra partier skickade sina partiledare.

Att Reinfeldt och Borg kör ett dubbelspel är tydligt. Dels vill man undvika ett fortsatt läckage till Sverigedemokraterna, genom att driva ”feministerna kommer skapa ett obehagligt kaos”-linjen. Dels vill man också undvika en situation där en växande feministisk rörelse riskerar att bli partiets fall, eftersom de varit så frånvarande i debatten. Dubbelspelet är dock inte det värsta. Det är politiken.

Visst går det att i evigheter bråka om etiketter men till syvende och sist är det den konkreta politiken som är avgörande. Leder åtgärderna till att omfördela makt från män till kvinnor? Här har alliansen, med Moderaterna i spetsen, en historia de knappast kan vara stolta över efter snart åtta år vid makten.

Åtskilliga exempel finns. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat från 44 600 kronor år 2006 till 63 900 kronor efter det femte jobbskatteavdragets införande. Samtyckeslagstiftningen har slängts på utredningshögen.

De mest konservativa har tillåtits blockera en nödvändig modernisering av föräldraförsäkringen. Den psykiska ohälsan bland unga tjejer har tillåtits förstärkas genom ett ännu mer stressande och otydligt betygssystem i allt lägre åldrar. Skattesänkningar för män med mycket pengar har skett på bekostnad av sjukförsäkrade kvinnor. Klimatfrågan, som är den stora jämställdhetsfrågan globalt sett, har ignorerats.

Det visar att om vi ska få en feministisk regering krävs ett regeringsskifte i höst – och Miljöpartiet behövs i den regeringen för att sätta frågan i fokus. Om Reinfeldt och Borg nu väljer att köra ett dubbelspel gällande vem som är good cop kontra bad cop så är det en sak. Men tro inte att ni kommer undan från att ta ansvar för den politik som faktiskt har ”drabbat” jämställdheten i Sverige.

Magda Rasmusson, språkrör Grön ungdom

Publicerad i Dagens Arena.

Mäns transportvanor är ett klimathot

Jämställdhet mellan män och kvinnor är ett mål i sig. Barn som föds i dag ska oavsett kön ha lika stor makt över sina liv och de ska få lika del av samhällets resurser. Det innebär också att de rimligen ska få samma utrymme när anslagen för framtida infrastruktur planeras. Så är inte fallet idag.

Bredvid försvarsområdet är transporterna det mest mansdominerade politikområdet. Det har också synts i den förda politiken. Investeringar, underhållsstrategier samt regelsystem har under årtionden utformats efter de resvanor och värderingar som är typiska för medelålders män.

Under påverkan från bilproducenter och vägbyggarbolag samt inspiration från USA utvecklades Sverige till ett av de mest bilvänliga länderna i Europa. Förutom att effekterna för stadskärnor, luftkvalitet, barns rörelsefrihet och klimatpåverkan har varit förödande har det gynnat män på bekostnad av kvinnor.

Självklart beter sig inte alla män lika – lika lite som kvinnor gör det – men det finns systematiska skillnader som belagts i många undersökningar. Män står till exempel för 70 procent av all bilkörning i Sverige och dominerar klart bland flygets affärsresenärer. Inget av detta är ett måste utan ett resultat av en politik som genom olika subventioner och prioriteringar byggt bilsamhället.

Förutom att miljarder läggs på bilvägar och underhåll subventioneras parkeringar i alla kommuner. Billösa hushåll får således ofrivilligt bidra till grannens parkeringsplats via hyran. Att det oftare är kvinnor är ingen nyhet. En politik med mannen och således bilen i centrum tar också upp enormt mycket mark i anspråk – mark som vi kunde ha använt på bättre sätt.

I en studie som konsultföretaget Trivector genomfört, med Malmö som utgångspunkt, framkom till exempel att ytor motsvarande cirka tvåhundra Möllevångstorg skulle kunna frigöras om män i Malmö skulle förflytta sig på samma sätt som kvinnor generellt gör. De arealer som skulle bli lediga på grund av förändrade resmönster skulle kunna ge möjlighet åt bättre möjligheter för gång, cykel och kollektivtrafik samt både mera grönska och nytt bostadsbyggande.

De som färdas med bil tar nämligen tio gånger större gatuutrymme i anspråk jämfört med de som väljer att åka buss. Att en vanlig privatbil är parkerad hela 95 procent av dygnet visar också på en stor potential för att kunna frigöra stora ytor om resmönstren blev jämställda. Men det finns också andra fördelar.

Förutom att en mer feministisk politik skulle jämställa män och kvinnors lika rätt till utrymme i staden skulle den leda till att göra det lättare att nå mål om minskad klimatpåverkan, frisk luft och mer kollektivtrafik.

Internationellt sett pågår den här debatten för fullt på många håll – men i Sverige går den på sparlåga. Goda förebilder att hämta inspiration ifrån finns både i Köpenhamn och i tyska Freiburg, där behovet av bil börjat byggas bort med ökat cyklande och mindre klimatutsläpp som följd. Det har inte skett i ett politiskt vacuum utan för att politiker har prioriterat en annan väg till framtidens samhälle. Ett liknande skifte i hur vi ser på städer behövs i Sverige.

Medan allt fler i världen börjar tänka annorlunda kring bilen som norm har Alliansen under sina snart åtta år cementerat rådande missförhållanden ytterligare. Miljarder av våra skattepengar läggs på Förbifart Stockholm, en jättelik motorväg i ett storstadsområde där förhållandena för kollektivt resande är som allra bäst. En fortsatt massbilism i våra storstäder har gång på gång satts framför investeringar som gör kollektivtrafikanternas vardag enklare. Förutom att det är förödande för klimatet har vi visat att det gynnat män på bekostnad av kvinnor.

Vi i Miljöpartiet vill se en annan framtid. En framtid där vi sätter jämställdhet och klimatansvar framför en fortsatt massbilism med mannen som norm. Det är därför vi behöver en ny, grön och feministisk regering.

Publicerad på Nyheter24.

 

Vi kräver en samtyckeslag

Att ta tag i den utbredda våldtäktskulturen är en av vårt samhälles allra viktigaste utmaningar. Samtyckeslagen samt andra feministiska frågor som syftar till att stärka kvinnors makt har därför en självklar plats i vårt valmanifest som vi antog nu i helgen.

Dels måste vi ta tag i hur frågan om våldtäkter hanteras inom vårt rättsystem. I webbtidningen Dagens juridik kan vi läsa om en färsk dom från Göta hovrätt. Där konstaterar domstolen att mannens tilltag att sticka in sina fingrar i kvinnans underliv (”för att se om hon varit otrogen”) var en handling av våldtäktskaraktär, men att det inte var bevisat att det var någon av de situationer som krävs enligt våldtäktsbestämmelsen. Våldtäktsåtalet ogillades.

Hovrätten använde istället en bestämmelse om ”sexuellt ofredande”. Den är avsedd, och hittills använd, för blottare och mindre trakasserier. Att vaginal penetration med könsorgan, fingrar, flaskor eller liknande skulle höra till den kategorin har inte varit lagstiftarens tanke. Detta blottar svagheterna i dagens lagstiftning.

I Kanada är sex utan samtycke straffbelagt, som även har högre krav på den handlande, som på ett rimligt sätt måste ha försäkrat sig om att den andra ville ha sex. Det är en liknande lag som krävs i Sverige.

Våra lagar måste skicka tydliga signaler om att sex förutsätter samtycke. Inte främst för att få fler män i fängelse utan för att få färre övergrepp eftersom lagen verkar normerande. Det var också så alliansregeringens egen utredare resonerade när han föreslog ett uttryckligt förbud mot sex utan samtycke. Trots det har regeringen inte lagt fram något lagförslag utan bara tillsatt ytterligare en utredning. Det är helt oacceptabelt!

Men som politiker har vi också ett ansvar att se de bakomliggande orsakerna och ta tag i dem. Vi tror att en viktig åtgärd är en normkritisk sexualundervisning där diskussioner om gränsdragningar kan föras.

Vi gröna har fått nog. Därför går vi till val på att bilda en ny, grön och feministisk regering – där vi tar tag i problemen på allvar.

Magda Rasmusson Språkrör Grön Ungdom
Gunvor G Ericson, (MP) gruppledare och jämställdhetspolitisk talesperson

Publicerad på Nyheter24.

Feminismen blir alliansens fall

Vid sidan av klimat, jobb och skola blir nu feminism en valfråga för miljöpartiet. Inte för att vi räds andra feministiska partiers framgångar i opinionen – utan för att det behövs.

Bland förslagen som kommer att prioriteras för Miljöpartiet finns åtgärder som syftar till att jämställa lönerna, motverka sexistisk reklam, förbättra arbetsmiljön i kvinnodominerade sektorer och ta tag i den psykiska ohälsan bland unga tjejer och hbtq-personer. Detta står i bjärt kontrast till alliansens passiva politik.

De snart åtta åren med alliansen har lett till ökade inkomstskillnader. Samtidigt som tjejer i rättssalen fortfarande får frågor om vad de hade på sig när de blev våldtagna, så tycker alliansen att samtyckeskravets viktigaste uppgift är att samla damm i utredningshögen. De mest konservativa har dessutom fått blockera en mer jämställd föräldraförsäkring.

Att det var de mest feministiska partierna som gick framåt i senaste valet är således inte konstigt. Vad som däremot är konstigt är alliansens gensvar. Istället för att ta till sig av kritiken, läsa av sin samtid och presentera sina förslag för mer jämställdhet väljer de motsatt strategi – att förminska feminismen.

Fredrik Reinfeldt satt nyligen i TV och undrade hur en feministisk revolution skulle ”drabba” människor. Samtidigt menade han att om kvinnor upplever att de har olika villkor än män så är det ett problem. En grundare genusanalys får du leta efter.

Även Moderata Studentförbundet gör bort sig. De har nu anmält Miljöpartiet för falsk marknadsföring. Förutom den uppenbara tramsighetsfaktorn är deras poäng att de är de ”rätta” feministerna – hur det går ihop med deras statsministers avståndstagande från rörelsen förtäljer ej historien.

Deras politik är dock deras främsta problem.

Det är ingen nyhet att alliansen på kvinnors bekostnad har fört en politik för män med mycket pengar. När jämställdhetsvindarna blåser allt starkare hade en gnutta självkritik varit på sin plats. Istället visar de sitt rätta ansikte – feminismen har ingen plats i det mansmoderata alliansbygget. Att Reinfeldt räds den feministiska revolutionen är nog framför allt för att den kommer att bli hans eget och alliansens fall.

Det är också så vi kan få en ny regering – där Miljöpartiet är en viktig garant för att den blir starkt feministisk.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Publicerad i ETC.

Varför förolämpar Moderaterna väljarna?

Det är inte vår sak att lägga oss i den moderata eftervalsanalysen. Men är det inte märkligt att ett parti som just för första gången på nästan 40 år tappat silverplatsen i ett allmänt svensk val, ägnar sig åt att förolämpa väljarna?

Det började med partisekreterare Kent Persson dagen efter valet. I SVT:s Agenda förklarade han att moderaterna inte ägnat sig åt miljöfrågorna i EU-valet, eftersom man istället brytt sig om de ”stora och viktiga frågorna”. Det som analys av valet till ett EU-parlament som kommer ha ett avgörande inflytande över hur det går på det politiska möte som mycket väl kan bli det viktigaste under vår livstid, klimattoppmötet i Paris. Efter att svenska folket visat att man ser miljöfrågorna inte bara som en av de stora ödesfrågorna, utan också en av de verkligt viktiga frågorna här och nu.

I söndags följde Fredrik Reinfeldt upp med att markera mot Miljöpartiets engagemang för jämställdhet. ”Så står där någon och håller upp ett plakat som önskar feministisk revolution”, beskrev han Mp-kongressen och fortsatte:”Moderaterna står för motsatsen till detta.” På riktigt? Motsatsen till feminism? Det förklarar ju varför inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat under alliansens tid, varför alliansen bromsar en förändring av våldtäktslagstiftningen och varför inget verkar göras åt att unga tjejer mår allt sämre.

I dag håller alliansen sitt konvent inför valet. Vi hoppas verkligen att den moderata eftervalsanalysen kommit längre än förolämpningar mot väljarnas prioriteringar, att man är beredd att göra det som krävs för miljön och jämställdheten. Att regera är mer än att förvalta. Att regera är att förändra, att möta utmaningar så att nya jobb växer fram, barn får en ärlig chans och framtidstro kan slå rot. Gör man inte det är man inte en regering, inte ens i statsvetenskaplig mening.

Samtidigt har det gått mer än ett år efter att alliansledarna möttes i Maramö för att grilla korv, och vi har fortfarande inte mottagit tydliga besked i en rad av dessa stora utmaningar. Därför är det idag upp till bevis för alliansen: vill man vara mer än passiva förvaltare?

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom
Lorentz Tovatt, språkrör Grön Ungdom

Publicerad på Nyheter24.

Den gröna gruppen borde vara självklar för Fi

Om några timmar vet vi vilka politiska krafter som kommer att forma Europa de närmaste fem åren. För att lyckas ta tag i stora utmaningar som klimatet och de mänskliga rättigheterna behöver goda krafter samarbeta. Mycket talar för att de högerextrema krafterna kommer att göra ett framgångsrikt val – något som skulle ytterligare splittra ett redan delat Europa och göra det ännu svårare att ta tag i stora utmaningar som klimatet och de mänskliga rättigheterna.

Därför går vi gröna till val på att vara deras främsta motpol. Det gör även Feministiskt initiativ. Deras möjligheter att på riktigt kunna vara det avgörs dock av vilken grupp de väljer att sätta sig i. Här är fem anledningar till att deras frågor skulle få bäst utrymme i den gröna gruppen:

1. Klimatfrågan. Det här är globalt sett förmodligen den största jämställdhetsfrågan. I ett varmare klimat förstärks helt enkelt orättvisor. Medan män står för de största utsläppen, med både större konsumtion, mer köttätande och mer bilåkande, så är det framför allt kvinnor som drabbas.

När fler blir sjuka till följd av fler bakterier i ett varmare klimat är de kvinnorna som kommer ta det stora ansvaret för vården. Samtidigt är det kvinnorna som tar den stora smällen när möjligheten att odla mat samt tillgången på vatten minskar, eftersom framför allt de ansvarar för de sakerna i fattiga länder.

För den gröna gruppen kommer klimatet alltid ha högsta prioritet – helt enkelt för att vi vet att det inte fungerar att kompromissa med vårt jordklot.

2. Minoriteters rättigheter och anti-rasism. Vi gröna har länge varit den tydligaste motpolen till rasistiska krafter – både på nationella plan runtom i Europa och i Europaparlamentet.

För oss är det självklart att stå upp för minoriteters rättigheter och för allas rätt att existera. Vi vill på Europanivå stärka möjligheterna att sanktionera medlemsländer som bryter mot de mänskliga rättigheterna, som till exempel Ungern där romer och judar kränks grovt.

3. Fri migration. Som en global rörelse med solidaritet med världens alla människor är fri migration, även för människor utanför Europa, ett självklart mål för oss.

Medan högern och vänstern bråkar om fria rörligheten inom EU så är vi väldigt tydliga – fri migration, oavsett om den sker på grund av krig och förföljelse, arbete, studier eller på grund av kärleken så är det upp till människan att bestämma var hen vill bo.

I EU vill vi framför allt skapa lagliga vägar för att söka asyl i EU – det är något hela den gröna gruppen går till val på som en våra mest prioriterade frågor.

4. Feminism. Vi är den enda gruppen som har en ung kvinna, som dessutom har muslimsk bakgrund, som toppkandidat för att bli kommissionens ordförande, Ska Keller.

Samtliga andra skickar äldre, vita män. Vi är också de enda som har 50 procent kvinnor på våra listor runtom i Europa. Det är en symbol för hur vi både jobbar med jämställdhet internt men framför allt står vi upp för feminismen i Europa.

Vi röstar självklart för rätten till abort och sexualundervisning samt vill kvotera topposterna inom EU. Vi vill dessutom jämställdhetsintegrera EU:s budget.

5. HBTQ-rättigheter. Nyligen kom en granskning av hur de olika grupperna röstat i HBTQ-frågor. Den gröna gruppen var den enda där 100 procent av parlamentarikerna röstade för förslag som syftade till att stärka rättigheterna.

När RFSL granskade de svenska partiernas politik på området fick både Miljöpartiet och Fi (och även Folkpartiet) bäst i test – vilket visar på goda möjligheter att samarbeta i den mest HBTQ-vänliga gruppen i EU.

Trots att den gröna gruppen är ett tydligt feministiskt alternativ funderar Fi främst på att välja GUE/NGL, där också Vänsterpartiet ingår. Det är en grupp med en tydlig vänsterprägel där kommunistiska partier från Grekland och Tjeckien ingår.

Även homofobi existerar i gruppen i form av den lettiska ledamoten Alfred Rubiks som säger att en Pride-parad aldrig skulle vara aktuell om han vore borgmästare i Riga.

Att Vänsterpartiet väljer att sitta i gruppen kanske är förståeligt då de vill sitta i en grupp med en tydlig vänsterprägel. Däremot har deras danska systerparti faktiskt gått över till den gröna gruppen på grund av de ofräscha åsikterna som finns representerade i vänstergruppen.

Men att Fi, som menar att de står över höger-vänsterskalan, skulle välja en grupp där det finns tydligt homofobiska krafter är konstigt. I den gröna gruppen är HBTQ-aktivism, feminism och human flyktingpolitik självklarheter och därför borde den vara det givna.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Denna artikel publicerades på SVT Opinion den 25:e maj.

Dags för nollvision mot våldtäkter

En mer feministisk politik behövs för att samhället ska ta sitt fulla ansvar och stoppa våldtäkterna.

Senast förra veckan kom en ny dom som visar hur nuvarande lagstiftning går på tvärs med den generella uppfattningen om vad som är en våldtäkt är. En ung tjej fick en soft air gun hållen mot sitt huvud samtidigt som hon tvingades att utföra oralsex. Killen friades eftersom han inte ansågs ha insett att det kunde uppfattas som tvång. Att vi har mycket att göra är alldeles uppenbart.

I den efterföljande debatten hittar vi dock en märklig grej, nämligen att nästan allt fokus läggs på straff. Fler fällda gärningsmän anses vara lika med med rätt och bra. Det är inte så konstigt med tanke på att ett samhälles moral reflekteras på många sätt i dess strafflagar. Vi kan till exempel anta att det var därför Sverige först år 1965 kriminaliserade våldtäkt inom äktenskap. Det medför dock inte att gärningen innan det på något sätt var rättfärdigad eller ursäktad.

Samtyckes- och oaktsamhetskrav skulle vara stora steg framåt. Det är skamligt att domstolar sätter full tillit till en våldtäktsman som säger att han inte insett att den utsatta samtyckt trots att hen skrikigt “nej”. Men vi måste inse att det inte räcker. Straffrättens avskräckande förmåga är nämligen inte vattentät, hur många har egentligen slutat ladda ner musik och filmer bara för att det numera är olagligt?

Om antalet stölder plötsligt skjutit i taket hade vi inte bara frågat oss hur vi på bästa sätt ställer gärningspersonerna inför rätta, utan hur vi får dem att sluta begå brott. Vägen till ett samhälle fritt från brott går inte framför allt genom straffrätten. Varje fällande dom är ett samhälleligt misslyckande.

Sexualbrott, och all den misär som följer med dem, kommer fortfarande att vara ett faktum även när gärningspersonen sitter bakom lås och bom. För att ta tag i sexualbrott krävs kraftfulla åtgärder innan våldtäkten är ett faktum.

Låt oss utkräva mer ansvar från rådande politiker än ord och paragrafer på ett papper. Låt oss kräva en djupgående sexualundervisning i skolan, mer och bredare än ren biologi och kondomer på frukter. Låt oss utkräva ett aktivt arbete, en handlingsplan och en nollvision för våldtäkter.

Dagens situation är oacceptabel. En feministisk politik som tar tag i roten till problemen är enda vägen framåt.

Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom

Misja de Rond, medlem Grön Ungdom och juriststudent vid Uppsala universitet

Publicerad i UNT.